Kategorier
Allmänt Familjeliv Gravid Vecka för vecka

Gravid vecka 23

God morgon!!!

Äntligen är solen så pass varm och skön så man kan sitta ute i trädgården med morgonkaffet. Eller ja, eftermiddagskaffet blir det ju för min del som jobbat inatt och sovit hela dagen.

Vaknade av att jag var kissnödig. Skulle lite graciöst vända på mig, det högg till i magen (gissar på ligamentet) och så fick jag sendrag i b å d a vaderna 😉 Det glamourösa gravidlivet! Igår sov jag bara 2,5 timme efter jobbet, haha. Samtidigt som jag aldrig varit så trött och sovit så lite nån gång förut så har jag nog aldrig varit så ”pigg” heller, konstigt nog. Pigg är kanske en underdrift men har ett minskat behov av sömn helt klart.

Vecka 23 (22+2)

Har lovat lite uppdatering av magen! Ja ni ser ju hur liten min fleecetröja är för tillfället 😉 Nu är vår lilla bebis ca 28 cm lång och ca 500 gram tung. Jag TROR jag har känt honom börja sparka där inne. Har känt hans rörelser lääänge, redan i vecka 14. Men nu är det mer som små elektriska stötar/buffar som blir starkare för var dag!

Christian har inte känt än men det är ganska roande att se honom komma springande varje gång jag säger att jag känner bebisen. Enda gången under alla år som jag sett honom springa… :p

Fortsättningsvis mår jag bra! Foglossningen som egentligen är mitt enda symtom förutom kissnödighet och väldigt petig med maten, den är överkomlig så länge jag inte rör på mig f ö r mycket. Och fötterna som ser ut som köttbullar med små prinskorvar på 😉

Väldigt väldigt tacksam. Däremot slåss jag med en del ångest (som jag ju gjort i hela mitt liv och inte alls är något konstigt för mig även fast det kan vara påfrestande), oro inför framtiden – vilket är jobbigt men inte heller speciellt konstigt tänker jag. Det är ett helt nytt kapitel i livet som väntar, ett oåterkalleligt, som jag har noll erfarenhet av och som jag tänker är svårt att förbereda mig helt på.

En liten människa beroende av mig och oss som vi ska älska och ta hand om för resten av livet. Bara vårat ansvar, mitt och Christians. Uuh. Tror fasen det hade känts både oerhört stort OCH läskigt om det så vore 11:e barnet.

Först oroar jag mig för dom mest basala sakerna som mat och sömn och kläder och stoppar jag inte tankarna där så övergår det snart till att oroa mig för hur jag ska kunna hjälpa till med matteläxan och TÄNK om han skaffar fritidsintressen som jag inte förstår mig på eller kan alls, som fotboll eller skateboard eller att spela bas eller schack … 😉

Nä – en sak i taget och så bara försöka njuta av det som är bra i stunden. Vilket ju är det mesta. Som tur är!

KRAM

Kategorier
Allmänt Gravid

Its a boy!

Kategorier
Allmänt dessert Familjeliv Gravid Mat Recept

Våffeldagen & RUL

Hej på er!!!

Vaknade i ottan imorse och då hade jag dessutom varit vaken flertalet gånger dessförinnan… Så när klockan var 04 gav jag upp och gick upp 🙂

Eftersom det är våffeldagen, eller Vårfrudagen som jag precis fått lära mig av min Pappa att det egentligen heter, fick jag för mig att överraska Christian med våfflor till frukost. Och till våfflor behövs sylt. Men det har ju inte vi hemma bara sådär och var köper man det kl 04 på natten? Nej, helt omöjligt att få tag på. Så jag bestämde mig för att koka egen!

Superenkelt och bara två ingredienser behövs. Jordgubbar och socker.

Hemgjord jordgubbssylt,

🥄500 gram jordgubbar

🥄2 dl strösocker eller syltsocker

Gör såhär:

Lägg jordgubbarna i en kastrull tillsammans med sockret och koka i 10-15 minuter med syltsocker eller i 20-25 minuter med vanligt socker (jag använde vanligt) Mosa jordgubbarna vartefter med en gaffel.

I syltsockret ingår pektin som gör att sylten får en mer geléaktig konsistens. Men det går faktiskt lika bra med vanligt socker, den blir dock lite rinnigare och den behöver koka lite längre.

Tanken var alltså att jag skulle överraska Christian med frukosten men precis när dom sista dropparna kaffe rann ned i kannan klev han ut från sovrummet och ropade glatt ”god morgon älskling!” Jag fick lite panik, ropade åt honom att blunda och skyndade mig att fösa in honom i sovrummet igen.

Det händer väl i princip ALDRIG att han kommer upp sådär innan klockan ens har ringt. Skulle säga att oddsen för att det händer är ungefär lika höga som att vinna på Eurojackpott.

Kanske hade han lika mycket fjärilar i magen som mig? För idag har vi varit på RUL, rutinultraljud. Så otroligt mycket jag längtat och väntat på den här dagen!!! Nervositeten för att något inte skulle stå rätt till tog dock överhand så jag var mer jobbigt nervös än glatt förväntansfull när jag väl kom till specialistmödrarvården.

Började tex med att kliva ur hissen på fel våning och sedan satte jag på mig munskyddet ut- och in 🙂

Så tråkigt att Christian inte får följa med på ultraljud och besök hos barnmorskan pga coronan men vi var medvetna om det när vi ändå valde att skaffa barn under en pandemi. Det viktigaste är att han håller sig frisk och får vara med på förlossningen.

Vi var på ett tidigt ultraljud på en privatklinik i Örebro redan när jag var gravid i vecka 8. Då fick Christian fick följa med och så har jag fått filmat på KUB och även idag på RUL, samt att han har varit med på videosamtal när det varit besök hos barnmorskan. Så det har löst sig väldigt bra ändå tycker jag.

Allting var bra med vår bebis! Det är en konstig känsla att ligga där och se bebisen på skärmen, så overkligt att den är i min mage fast jag känner den v a r j e dag. Så svårt att förstå det fast det ju är det mest naturliga i hela världen.

Jag grät. Och kände sådan tacksamhet. Och glädje. Ja, så många blandade, fina och otroligt starka känslor! Dock ville bebisen inte samarbeta helt med att visa huvudet och hjärtat ordentligt från början men det löste sig efter att jag varit uppe och promenerat och hoppat runt lite på rummet samt att barnmorskan fick buffa lite extra på magen.

Ska på ett extraultraljud i vecka 32 men det var inget att oroa oss för sa barnmorskan så det kommer vi inte att göra. Vi får lita på att experterna vet bäst, informerar oss om vad vi behöver veta och absolut iiinte googla, haha.

Könet skrev barnmorskan ned på ultraljudsbilden och la i ett kuvert åt oss. Vi har inte tittat än. På något vis känns det inte alls relevant nu när vi vet att allt är bra, jag känner mig trygg i den känslan men är SJÄLVKLART nyfiken ändå på vem som döljer sig där inne.

Vi ska ta reda på det lite senare idag och filma det samtidigt för att skicka till våra familjer, distansavslöjande. Tänkte dela det här och på Instagram också om ni är nyfikna? Håll utkik ikväll!

KRAM

Kategorier
Allmänt Familjeliv Gravid

Jag ska bli mamma!

Äter för två

Heeej,

äntligen äntligen är det officiellt. Vi ska ha barn! Jag ska bli mamma! Vi ska bli föräldrar tillsammans!

Har längtat något oerhört efter att berätta och responsen jag fått på sociala medier efter gårdagens ”avslöjande” är överväldigande. Likaså responsen från våra familjer, vänner och kollegor- den genuina glädjen som vi mött från människor runt omkring oss berör mig något oerhört och är bland det finaste jag upplevt. Att få dela den här lyckan med så många som blir så glad för vår skull, det tar jag med mig för alltid!

Vårt plus på stickan fick vi den 8:e december förra året (såklart!). Klockan var strax efter 20 på kvällen och Christian jobbade. Jag hade lagt upp en händelse på Instagram att jag var sååå sugen på julmust och drack det hela tiden, så min äldsta syster som visste om att vi planerade att försöka få barn skrev och frågade om jag hade cravings…

Ja, ni ser meddelandet här ovanför… 😉 Hon fick inte ens ett svar för humöret tog en ORDENTLIGT omvändning från lugn och glad till att jag kände mig extremt irriterad, haha. Upplevde att hon ”tjatade” en del ang det här med barn och graviditet så jag tänkte något i stil med att ja ja, jag tar ett test så ska hon minsann få veta hur fel hon har…

Jag blev SÅ chockad. Det lilla lilla svaga strecket. Som jag väntat på men inte förväntat mig. Känsloexplosionen! En helt overklig blandning av glädje, rädsla, nervositet!!! Och osäkerhet – var det verkligen ett streck? Var det ens giltigt med ett sådär tunt ett…?

Christian var på jobbet och jag fick vänta i nästan en timme på att han skulle gå på rast innan jag kunde ringa upp honom via FaceTime. Typ den längsta timmen i mitt liv, allt runtomkring stod still och tankarna flög runt runt som i en virvelvind.

Bild från Christians födelsedag, 21 januari, vecka 11

Så fint och overkligt och hans reaktion var den b ä s t a. Även om jag önskat att berätta det på något annat vis och gärna hemma nära honom men som ni säkert förstår kunde jag inte vänta en sekund längre än nödvändigt med att berätta och visa honom testet. Det blev en lång natt på jobbet för oss båda, speciell med en sådan häftig hemlis mellan bara oss. Nyfikenheten, förväntan, lyckan…

Funderingarna på är jag verkligen gravid? I efterhand har jag förstått att ett streck är alltid ett streck men det var svårt att förstå just då. Ingenting talade för att jag var gravid – ingenting! Jag hade så många tankar och idéer kring ”hur det känns att vara gravid” – men jag kände inget av det. Kände mig bara precis som vanligt som jag, fast med ovanligt mycket fjärilar i magen såklart.

Morgonen efter åkte vi till apoteket och köpte ett digitalt test från ClearBlue. Det visade ”Gravid, 2-3 veckor” ♡

KRAM