Kan tårar ta slut?

Vet ni, vi mår ju alla dåligt ibland. Jo även dom som inte erkänner det. Nu ska jag berätta om min helg:

Jag har knappt stigit ur sängen sedan i fredagskväll. När jag inte har sovit har jag gråtit och ätit. Ja jag äter när jag mår dåligt. Det är verkligen en hemsk vana.

Nu känns det i alla fall som att jag är påväg tillbaka. Som att tårarna tröttnat på att forsa ur ögonen. Kroppen börjar vakna till liv igen. Det här var min andra helg sängliggandes och gråtandes. Nu räcker det!

Min syster och kusin ska och träna nu därför gråter jag snart igen för jag vill också träna. Ni hade inte heller orka gå till gymmet om ni hade varit med om samma sak som jag har varit med om i helgen. MEN! Imorgon. Imorgon ska allt vara bra igen!

Vårkänslor?

Hade några riktigt tuffa dagar förra veckan. Ja jag var så förtvivlad att jag flera gånger grät inlåst på toaletten på Friskis, påväg från gymmet, på Apoteket…

Men så plötsligt började en schlagerdänga spelas i mina hörlurar!

”Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig
Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag
Varje gång jag attraheras då vill jag bara va med dig
Ingenting han kan hantera jag vill ha mera”

Och mitt i allt elände, i alla tårar, kunde jag känna den där underbara känslan av förälskelse, mindes någon jag hade en riktig hang up på och började skratta – av glädje!

Kände hur jag längtar efter det där pirret i magen, någon att utbyta de där blickarna med, att längta efter och anförtro mig till.

Kanske är det sådana minnen, känslor, som man ska leta efter i svåra stunder?

En gammal förälskelse, minnet av en seger, känslan av att sitta med sitt syskonbarn i famnen och bli överöst av kärlek, känslan av hur något man aldrig trodde skulle ske plötsligt blir verklighet.

Hopp. Se framåt, alla dessa underbara stunder i livet som kommer igen.

Är det vårkänslor jag har?

Slåss med en ångest som inte syns utifrån

Allt som gör ont, all ångest. I flera månader har jag kämpat emot den men snart står jag inte ut längre, snart ger jag upp. Det gör så ont i mig så det känns som att jag ska gå sönder.

Varenda dag är en kamp mot ångesten i sekunder, minuter och timmar. Kvällarna är värst. Ändå vill jag bara gömma mig i det mörka, tysta, kalla.

Jag vill inte ha vår. Jag vill inte ha nån sol men den är här ändå så den som känner sig manad får gärna komma hit med mörkläggningsgardiner.

Jag är bara så ledsen. Och trött. Och förtvivlad. Vill släppa taget. Drunknar i tårarna som aldrig tycks ta slut. Och hur jag än gör så tycks det alltid bli fel.


vi brinner av begär, vi brinner av begär

en liten stund av mitt liv som inte gör ont utan allt är gott
allt smakar så gott, ja det smakar så gott

och allting omkring dig verkar enkelt och så klart
men du vet att det kan vara för att du inte är född smart

min skönda värld, du sköna värld
du sköna värld, du skönda värld

i ett hål i en vägg har jag lagt min hemlighet
nått som bara du som vet, ja det är bara du som vet

och det är svårt att förstå att man finns, varför man finns
kanske finns man för hon finns, ja man finns nog för hon finns

och allt omkring dig verkar enkelt och så klart
men du vet att det kan vara för att du inte är född smart

min sköna värld, du sköna värld
du sköna värld, du sköna värld

Ring inte till mig, jag kommer ändå inte svara. Sms är vad jag orkar om jag måste orka något.

Styrka på Friskis

Var på Friskis tidigare idag. Slog nytt rekord på löpbandet och sedan körde jag 40 minuter styrka. Så skönt!

På Friskis Örebro har dom en kampanj som heter ”Move your buddy”, du får ta med en vän som tränar gratis med dig. Jag har tjatat o tjatat på min syster utan framgång… Försökte få med en kompis idag men hon var inte heller sugen!

Nytt nummer av Friskis egna tidning ute också, som jag väntat 🙂

20120901-165644.jpg

20120901-165723.jpg

20120901-165754.jpg