Etikettarkiv: sorg

Avslutningsfika

image

Haft en riktig mysig och somrig eftermiddag/avslutning med några av dom viktigaste personerna i mitt liv idag.

Vet inte om jag reflekterat så kring det innan, vet inte om det blev rätt, tror inte jag sa allt jag ville ha sagt och ja, jag är mer rädd för det här än vad jag trodde. Det känner jag nu.

Kommer sakna dom så otroligt mycket. Att släppa taget är svårt men visst är det så att ibland måste man gå vidare även från det som är bra för att komma vidare i livet.

Det blir så sjukt rörigt och jag har inte själv hunnit samla tankarna kring det här så det är ingen idé att jag fortsätter…

Mycket av det jag känner är ändå glädje och lycka blandat med sorg över att lämna. Just nu tar ledsenheten lite över men det är okej och jag vet att det kommer gå över.

Vila i frid René Angélil

Utan René hade vi inte haft någon Céline Dion. Jag kan inte föreställa mig henne och övriga familjens sorg. Är så glad att jag fick se hennes två sista föreställningar då dom kommande showerna denna månad, naturligtvis, är inställda.

image

”We will miss you friend.
From your Ceasars Palace family.

René Angélil 1942-2016”

Jag minns när jag var liten och min morfar berättade för mig om Céline Dion och om hur hennes man och manager hade pantsatt sitt hus för att ha råd att satsa på henne och göra henne till stjärna.

Lika rörande historia än idag.

image

Céline pratade mycket om sin familj och sina fans under sin show. Om stödet hon och hennes man fått genom åren, och hur mycket det har betytt för dom båda.

Under sången ”The first time ever I saw your face” så visade hon mängder av bilder och videos från familjens fotoalbum och varje gång René syntes så hurrade och hejade stora delar av publiken, följt av applåder. Han är/var otroligt omtyckt och Céline kommer fortsätta ha stöd från sina fans!

Hur ska livet någonsin bli detsamma när hon under sin 35-åriga karriär alltid har haft honom vid sin sida. Jag hoppas att Céline tar den tid hon behöver för sorgen nu.

image

Långa nätter, lite sömn

Jag drömde att Laila och Anders Bagge skickade mig tusen mail där dom ber mig komma på audition i Idol. Tackar nej för att jag ska jobba men ser sändningen som är live – och där är Céline Dion och gör audition samtidigt som hon meddelar att hennes show är inställd i januari pga att hon ska ha barn då.

Vaknar upp och undrar vad fan som har hänt och inser med lättnad att det är Kronprinsessan som ska ha barn i januari och att jag antagligen inte har några mail från Bagge i inkorgen.

Jag har knappt inte sovit sen jag slutade jobba igår morse och det här är andra gången inatt jag ligger vaken.

Hur kan jag drömma så konstiga saker? Om idoljuryn, inställda shower i Vegas o tänka på kungligheter det första jag gör när jag vaknar kl 4 på natten. Har huvudvärk och vill somna om men det är inte tankarna om drömmen som snurrar i huvudet.

Det är en väldans massa annat.

image

Torsdagseftermiddagen och kvällen var riktigt tuff, kan fortfarande känna glädjen från igår någonstans men jag vet nu att även kommande torsdagar kommer bli svåra och det är okej. Jag blir ledsen, sårbar och disträ, det tar mycket kraft och det kräver mycket av mig att hantera alla tankar, känslor och dom minnen som dyker upp.

Det bästa är att jag kan acceptera och validera det. Det gör mig ingenting att det kommer vara såhär. För jag vet att jag är påväg mot mina mål, jag vet att det inte är farligt att känna svåra känslor och att det inte minskar mitt värde som människa.

Fortfarande är det svårt.

image

Från den oerhörda glädjen till tårar och oro ihopkrupen i soffan var det inte långt. Igår inte många timmar men ibland bara någon minut bort. 

Friskis & Svettis – och psykisk ohälsa

Hej på er! Sitter just nu och går igenom min mail i väntan på att jag ska iväg och värda på Friskis. Det är ca en månad sedan jag stod i receptionen nu och eftersom jag bara stått två ggr ”på riktigt” så är jag ganska nervös! Ser fram emot att hoppa på höstschemat snart så jag kommer in i det ordentligt och har mitt eget värdpass en gång i veckan. Friskis är glädje för mig!

Den här förmiddagen har jag ägnat väldigt mycket tid till att fundera på psykisk ohälsa. Jag har skrivit om det förut och ju mer bloggen växer, desto mer driver det mig i den riktning att jag på något vis vill dela med mig av egna effarenheter och hjälpa andra med psykisk ohälsa… Mat, träning och fysisk/psykisk hälsa går ju hand i hand så det blir naturligt att skriva om det i bloggen.

Just nu önskar jag att någon skulle vilja dela med sig av sin berättelse här i bloggen. Drabbad eller anhörig. Terapeut. Stödperson. Medmänniska! Ni når mig på louiselchf@gmail.com

Nu säger jag godnatt

Jag har kämpat emot. Men dom senaste fyra dagar har varit så fyllda av längtan, utav saknad. Jag borde känna mig själv bättre än att utsätta mig för det jag har gjort!

Mitt hjärta värker. Ögonen gråter. Kroppen längtar, saknar, hoppas.

Jag ser sanningen, känner till att vara förståndig. Realistiskt. Men att hjärtat vill ha vad det inte kan få, det gör ont. Det gör alltid ont.

Smärtan kommer försvinna med tiden, men till dess får jag betala med känslor som sakta kväver mig. Inga skratt, ingen glädje. Bara förtvivlan och en önskan om att det skulle blivit annorlunda.


Say ”nighty-night” and kiss me. Just hold me tight and tell me you’ll miss me.

While I’m alone and blue as can be, dream a little dream of me.

20130417-185508.jpg
saknad

Vårkänslor?

Hade några riktigt tuffa dagar förra veckan. Ja jag var så förtvivlad att jag flera gånger grät inlåst på toaletten på Friskis, påväg från gymmet, på Apoteket…

Men så plötsligt började en schlagerdänga spelas i mina hörlurar!

”Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig
Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag
Varje gång jag attraheras då vill jag bara va med dig
Ingenting han kan hantera jag vill ha mera”

Och mitt i allt elände, i alla tårar, kunde jag känna den där underbara känslan av förälskelse, mindes någon jag hade en riktig hang up på och började skratta – av glädje!

Kände hur jag längtar efter det där pirret i magen, någon att utbyta de där blickarna med, att längta efter och anförtro mig till.

Kanske är det sådana minnen, känslor, som man ska leta efter i svåra stunder?

En gammal förälskelse, minnet av en seger, känslan av att sitta med sitt syskonbarn i famnen och bli överöst av kärlek, känslan av hur något man aldrig trodde skulle ske plötsligt blir verklighet.

Hopp. Se framåt, alla dessa underbara stunder i livet som kommer igen.

Är det vårkänslor jag har?