Trevliga gäster och rumsbyte hemma hos mig

Jaha, vad har hänt idag då? Ungefär samma som dom andra dagarna med servicetelefonen men idag har jag haft gladare gäster! Jag struntade i att åka tidigare till första hotellet imorse för frukost, jag kände att jag inte orkade starta dagen med en utskällning 🙂

Men samma gäster som var arga igår kom fram idag och tog mig i handen och tackade för all hjälp. Dom är glada och nöjda nu, och då känner jag mission completed och lättnad. Det är mitt mål!

Ätit middag på Casa La Luna med Jennifer och Stephanie. Mysigt! Sedan skjusade jag Steffi en bit på pakethållarn innan jag ensam cyklade hem i mörkret. Är lika orolig varje gång, guppiga vägar, inga lampor på cykeln, ingen gatubelysning och en jäkla tung jobbväska i cykelkorgen.

Jag läste för ett tag sedan att turkarna kan köpa sig ett körkort. Dom behöver alltså inte övningsköra och dyligt. Så nu är jag ännu lite mer orolig när jag cyklar hem i mörkret 😉

Jag har förresten bytt rum nu ikväll! Här är bilder från mitt nya…

20141006-234700-85620267.jpg

20141006-234707-85627671.jpg

20141006-234653-85613883.jpg

20141006-234656-85616543.jpg

Att säga hej då

Min sista kväll här i Marmaris blev inte alls som jag tänkt mig.

Hade night arrival och kom väldigt tidigt till flygplatsen, när jag väl kom hem hann jag sova ca 3h innan servicetelefonen satt igång att ringa utav helvete.

Min avskedsmiddag med Andrea blev inställd och jag kom hem från kontoret ca 21.30…

Däremot hann jag sitta några timmar nu på natten tillsammans med Johanna på hennes balkong. Som jag kommer sakna henne, och dom kvällarna. Fick en sådan fin present också! Det värmer.

Det blir jobbigt att säga hej då.

Utan servicetelefonen

Hade en väldigt mysig kväll igår! Var så skönt att ge servicetelefonen till J, hoppas verkligen inte den ringer så mycket när hon har den.

Madde kom hit till Marmaris, var lite vilse ett tag och hade inget batteri på mobilen men tillslut hittade vi varandra. Drack ett glas vin på balkongen och gick ut och åt middag.

20140827-214639-78399341.jpg
Jag är helt jäkla tokig i det turkiska brödet man får innan maten!!! Tror jag skulle vilja leva på det. Blir fasen bröd-detoxe när jag kommer hem till Sverige igen 🙂

Var o tog en drink och gick hem ganska tidigt för imorgon väntar Rhodos. Äntligen! Tyvärr är jag inte lika peppad på att åka längre, som jag var sist…

20140827-215235-78755670.jpg
Är det bara 29 grader ute kan det hända att man fryser, då får man värma sig med en kopp te och en filt 😉

Sista dygnet med servicetelefonen – nattligt hotellbesök

Efter ett hotellbesök vid kl 4 på natten var jag lagom trött när servicetelefonen ringde första gången vid 8 på morgonen.

Hade min första send bus här i Marmaris. Norrmän! Det gick väl bra 🙂 Sedan lunch med några guider från andra destinationer och bolag. Jäääklar vad trött jag var då.

Hade jobbat klart vid 20-tiden. Raka vägen hem! Lämnat ifrån mig servicetelefonen och imorgon är jag ledig. Då väntar Rhodos! Nu ska jag läsa lite reseguider o sedan sova.

Nedanför min balkong spelar baren bland annat Elvis, Frank Sinatra, The Supreams, ABBA och The Bangles. Sån musik jag tycker om. Mysigt! Kl 00.00 så blir det knäpptyst. Det är lag på det, bara på bargatan kan man höra untz untz efter midnatt.

Çok iş!

Mycket jobb på turkiska. Och det är precis vad det har varit idag. Möte och besök på 19 (20?) hotell. Promenerat runt i timmar, 41 grader varmt och vindstilla. En kopp kaffe till lunch och på det igen.

Men! Jag tycker om mitt jobb. Roligt att vara tillbaka igen. Peppad till tusen. Nervös över allt nytt. Och även det som inte är nytt är totalt annorlunda. Arrivallistor, voucherblock allt ser annorlunda ut. Likvidering! Vilket ord.

Efter över 9h jobb – middag och hem för en dusch innan läggdags. Schampo i håret och duschkräm på kroppen, vad händer då? Jo! Vattnet i duschen tar slut.

Fml.

Livet går vidare, det löste sig med kranen i handfatet. Där fanns vatten. Nu ligger jag nedbäddad, har servicetelefonen. Imorgon flyttar S ut och jag tar över lägenheten. Johanna är ledig, det är bara vi två som jobbar i Marmaris så jag har ansvar för allt plus servicefånen imorgon.

Våndas… Och längtar! Har läst ut ytterligare en bok, den har gett mig många funderingar, bland annat denna:

När jag slutar att hoppas så kommer jag bli fri.

SOS international

Servicetelefonen fortsätter hålla mig upptagen dom flesta av dygnets timmar! Jobb hela dagen o så drömmer jag om jobbet också, haha. Ringer lite på nätterna men absolut inget jag direkt kan klaga på! Nu ska jag bli bästis med SOS international (kan deras nummer utantill och förstår deras danska, check).