Etikettarkiv: saknad

Avslutningsfika

image

Haft en riktig mysig och somrig eftermiddag/avslutning med några av dom viktigaste personerna i mitt liv idag.

Vet inte om jag reflekterat så kring det innan, vet inte om det blev rätt, tror inte jag sa allt jag ville ha sagt och ja, jag är mer rädd för det här än vad jag trodde. Det känner jag nu.

Kommer sakna dom så otroligt mycket. Att släppa taget är svårt men visst är det så att ibland måste man gå vidare även från det som är bra för att komma vidare i livet.

Det blir så sjukt rörigt och jag har inte själv hunnit samla tankarna kring det här så det är ingen idé att jag fortsätter…

Mycket av det jag känner är ändå glädje och lycka blandat med sorg över att lämna. Just nu tar ledsenheten lite över men det är okej och jag vet att det kommer gå över.

I en värld som kräver styrka är jag alltför svag ibland

Nu har jag duschat, bäddat rent, tvättat, vikt o lagt in alla plagg i garderober och skåp, varit nere i förrådet med saker och hunnit med att besöka både Konsum och Ica som inte hade det jag ville ha.

Skulle faktiskt behövt några av sakerna som fanns på Konsum men i ren protest över att dom inte hade det jag ville ha allra mest valde jag att gå till Ica och så plockade jag i och ur korgen i ca 30 minuter på grund av ångest (jag har mina perioder då det är sjukt jobbigt att handla och hade visst en sådan idag), det slutade med att jag handlade druvsocker till min mamma och gick hem igen.

Har hunnit prata en stund i telefon med min Farmor också och fått lite pepp, önskar att vi sågs o hördes oftare men det är väl mest mitt fel att vi inte gör det eftersom jag är så dålig på att höra av mig. Skönt att få lite backup på att man faktiskt gör något bra här i livet exempelvis är duktig som jobbar, tvättar och tar sig för saker, jag kör på mantrat (som jag tror kommer ifrån Farmor) att man gör och orkar det man måste men hur som, skönt att få lite bekräftelse ibland för oftast tycker jag att jag

aldrig
gör
något
tillräckligt bra

Och ibland önskar man ju att

allting
vore
annorlunda.

Nu ska jag fortsätta se på Bron som jag hunnit avverka 3 avsnitt av (vill gärna se dom tidigare säsongerna också – var finns dom, SVTs arkiv?) och fortsätta bråka med mina tankar hurvida jag ska äta något nu eller senare, om jag ska äta gröt eller laga mat, om jag ska räkna kalorier eller kolhydrater, om jag ska… Nä ignorerar det ett tag till. Dumma tankar, låt mig vara!

Det finns andra tankar också och saker i livet som jag vill göra något åt men inte orkar för att jag är rädd för att misslyckas, rädd för dom gånger jag tidigare försökt men blivit avvisad… Rädd för dom starka känslor jag känner och som jag inte vet är antaganden eller sanningar.

Det finns människor som jag älskar så mycket som jag önskar kunde stå mig närmare men jag vet inte hur jag ska bete mig eller om dom ens vill eller tänker likadant. Om dom hade känt som jag hade dom väl hört av sig – eller?

Det blir för tungt att tänka på så jag slutar här. Imorse när klockan var strax innan 6 kände jag mig som superwoman no 1, det svänger fort hos mig.

”Hon besegrar varje motstånd
hon har livet i sin hand
och när stormens vindar viner
tar hon tvivlaren i land
och där hon går faller en skugga lätt
finner hon alltid rätt för varje steg”

12 dagar kvar

Det är 12 dagar kvar tills jag får börja konditionsträna igen. Tolv. Då kanske den här meningslösa tristessen och rastlösheten och min noll energi plötsligt förvandlas till något awesome igen.

Då ska jag tina upp gymkortet och ge järnet IGEN. Då får jag lite mening i livet!