Etikettarkiv: recension

Dead sea salt scrub & Warming mineral mask från The Body Shop

image

Idag har jag testat mina nya produkter från Body Shop och älskade både skrubben med havssalt och den varma lermasken.

Huden blev så len av skrubben med dom stora saltkristallerna och doften är fantastisk, väldigt fräsch med inslag av citrus. Det var kärlek redan vid första ögonkastet i butiken, och efter att ha testat den skulle jag vilja köpa en burk till alla jag känner! Nu är min hud redo för nya solstrålar om det går att finna några i höstsverige ☀

Ansiktsmasken kändes väldigt lyxig, den innehåller kaolinlera, ingefära och kanelolja och det är häftigt att den blir varm mot huden när man applicerar den. Ska tydligen vara bra för att öppna upp porerna och rengöra på djupet och passar för alla hudtyper. Den får extra plus för att den inte stelnade och var enkel att tvätta av.

image

Jag brukar vara dålig på att använda hudvårdsprodukter regelbundet men jag riktigt längtar tills nästa gång jag ska använda dessa två!!! Så det ser positivt ut för min hy framöver 😊

Så ock på jorden och pizza på Paolos

Efter att ha sovit länge och gott cyklade jag upp på stan i regnet för att träffa Jessica och gå på bio. Vi såg Så ock på jorden som är uppföljaren till succén ”Så som i himmelen” som hade premiär 2004 – för 11 år sedan!

Så ock på jorden är en orkan av känslor. Lena (Frida Hallgren), som i Så som i himmelen förälskade sig i den världsberömda dirigenten Daniel, är den vi träffar på först i filmen.

Efter att av en slump räddat livet på byns alkoholiserade präst föder hon sitt och Daniels barn hemma i den gamla skolgården som hon flyttat in i efter Davids död. Lena tar efter påtryckning sig an uppgiften att ta hand om musiken i kyrkan med byns invånare som kör, men möter motstånd från både nära omgivning samt högre instanser inom kyrkan och får kämpa hårt med sin uppgift och tron på sig själv och den egna förmåga.

Filmen bygger på kampen om jämnlikhet och allas lika värde, rätten att tro på sig själv och att man faktiskt är någon. Inte minst har den inslag av kärlek och svek, och svårigheter i relationer är väl något dom allra flesta kan identifiera sig med.

Efter en dryg timme tittar jag på klockan och har långt innan dess funderat på om inte Lena skulle kunna diagnoseras med borderline. Hon skriker, hon skrattar, hon gråter, skäller och skjuter med gevär rätt ut i luften för att i ensamhet reglera sina känslor. Känslor som är starka, intensiva och svänger snabbare än kyrkklockorna.

Det är en fin film och jag låter mig gärna ryckas med; skrattar, gråter och höjer ganska ofta på ögonbrynen. Men liksom dom flesta uppföljare kommer den inte i närheten av orginalet och både jag o Jessica kan konstatera att vi saknar Helen Sjöholm som i första filmen förtrollade hela Sverige med originalversionen av Gabriellas sång.

image

Efter filmen gick vi till Paolos för pizza. Där satt vi en stund och pratade om gamla minnen, det som är nu och det som väntar i framtiden. Mysigt avslut på en mysig kväll ❤

Livet är en schlager

Igår var vi alltså äntligen på Cirkus i Stockholm för att se Livet är en schlager. En musikal som verkligen ligger i tiden med sitt tema om att alla är lika mycket värda och att man måste älska och tro på sig själv och på varandra.

Den handlar om schlagertokiga Mona Bergström, fyrabarnsmamman som över en natt blir melodifestivalstjärna, om David Fågel, en cp-skadad kille som hon arbetar för och som komponerat hennes låt, och om Candy Darling, hennes transsexuella bror. Hur hon går från ett tråkigt vardagspussel med en oengagerad man till att bli älskad av alla och glömmer bort allt det som verkligen är viktigt i livet.

I rollen som Mona Bergström ser vi en av mina sångfavoriter Helen Sjöhom och Candy Darling spelas utav Peter Jöback. Vanligtvis spelas cp-skadade David av Jonas Helgesson som av okänd anledning inte var med igår utan spelades av en annan duktig kille.
Det är helt galet, helt fantastiskt när Helen Sjöholm och Peter Jöback sjunger. Jag blir helt förtrollad och dessa 3h som föreställning pågår försvinner iväg rasande fort. Det är helt GALET vilken musikalisk talang dom har!

Halvvägs in i föreställningen kommer jag på att det är på riktigt. Dom står där på scenen, dom finns, dansen och sången är här och nu och är inte en film eller playback. Att leverera som alla medverkanden gör, skådespelare, bandet, ljud- och ljussättare, dansare gör, ja det är grymt. Som ni förstår är jag imponerad!

Min favoritkaraktär var Sabina, Monas stora konkurent i Melodifestivalen, spelad av Frida Westerdahl. Så välspelad och så sjukt rolig med repliker som fick mig att skratta högt många gånger.

Katarina Ewerlöf är en favorit för mig sedan tidigare och hade två roller i musikalen, som Samhallföreståndare och som tv-producent för melodifestivalen. Även hon gav mig flera goda skratt och min favoritkaraktär av dessa två var tv-producenten.

Monas man Bosse, spelad av Jonas Glans var tyvärr inte en favorit. Jag kanske har dålig humor men skämten tog inte riktigt och karaktären upplevdes en aning överdriven. Resten av Cirkus skrattade i alla fall högt när han drog skämtet ”Vad får man om man skadar sin penis på jobbet? Skadestånd!”.

Sammanfattningsvis var musikalen jättebra, även om jag tyvärr jämförde lite med filmen som jag sätt ca tvåhundragånger och faktiskt saknade Helena Bergström i rollen som Mona trots att Helen var fantastisk. Dessutom skiljer sig musikalens handling mot filmen, vilket dock inte försämrar den på något vis.

Jonas Gardell har sagt att han inte är nöjd med filmatiseringen – jag älskar den. Och jag är väldigt glad över att ha sett musikalen! Roligt också var att vi i publiken blev integrerade och fick hjälpa till som publik under melodifestivalssceneena.

I sista scenen när Helen framförde ”Aldrig ska jag sluta älska dig” så kom det dessutom en (obligatorisk?) tår från ena ögat 😉 Otroligt många duktiga skådespelare och bara 25 visningar kvar. Har du möjlighet så gå och se den!

image