Etikettarkiv: hjälp

100 tabletter – sanningen

Jag har länge brottats med dilemmat om hur privat jag ska vara i min blogg. Ni får ta del av träning, mat, roliga inslag i livet och diverse funderingar. Jag har fått många läsare och jag tror att jag känner mig redo att – skriftligt – dela med mig av något väldigt privat till er. Ses vi på stan är jag inte stark nog att prata högt om det, men kan jag hjälpa NÅGON där ute som gått eller som går igenom samma helvete som mig, så är det värt det. Trots att många nu kommer att se på mig med annorlunda ögon. Kanske på ett positivt igenkännande sätt, kanske negativt och nedvärderande.

Sedan jag var liten har jag lidit av depressioner och svår ångest. Depressioner som har förstört otroligt mycket för mig i livet – vänskap, förhållanden, skola, jobb. Dagar utan mat, veckor utan att gå utanför dörren, rädslan för att gå och handla själv, att inte ens orka duscha. En nedstämdhet fylld med självhat och önskan om att bara få försvinna.

Det jag främst vill berätta om är mitt självskadebeteende. Och den delen av mitt självskadebeteende som jag anser är farligast – överdosering av tabletter.

I mars är det ett år sedan jag senast låg inlagd på sjukhus och jag är väldigt stolt över mig själv för den prestationen. Jag har kommit väldigt långt, även om jag fortfarande kämpar med hur jag hanterar mina känslor. På senaste har jag tillåtit mig att gråta – det lämnar inga ärr eller utsätter mig för dödsfara. Förut har jag aldrig gråtit, utan hanterat jobbiga känslor med överdoser samt andra självdestruktiva handlingar.

Jag vill inte dö, när jag har överdoserat tabletter så har jag gjort det för att fly från mina känslor. För jag vet inte hur jag ska hantera dem på något annat vis än med självskador! Och när dessa jobbiga känslor kommer över mig kan jag inte stå ut. Jag tänker inte, jag handlar. Impulsivt och livsfarligt.

Ett exempel är ifrån i somras (nej, förra vintern måste det varit!). Då tog jag vid ett tillfälle ca 50 tabletter. Det slutade med att jag vaknade upp med ambulanspersonal runtom mig, som satte PVK och fick bära mig på bår ned till den väntande ambulansen. Väl på akuten – EKG, ett tiotal blodprov, dropp och alltid en hel flaska aktivt kol att dricka. Hur har jag mått? Skit.Har något blivit bättre? Nej. KROPPEN TAR OTROLIGT MYCKET STRYK AV ETT SÅDANT HÄR BETEENDE. Och det värsta är att jag vet om det men kan inte hantera det. Det kanske inte märks idag – men biverkningarna kan också komma senare i livet.

Att ligga där i en sjukhussäng, eller de gånger jag överdoserat utan att åka in – inte kunna gå, knappt kunna prata, hålla ögonen öppna, kräkas. Den senaste överdosen jag tog, vilket var förra året hamnade runt 100 tabletter. I över två dygn låg jag i min säng utan att kunna göra något, inte prata, inte skriva, inte ens varit förmögen att gå på toaletten utan att ramla omkull. Och jag lyckas alltid lura mina vänner och min älskade familj att jag mår bra.

Jag kämpar med mitt självskadebeteende dagligen och jag tycker personligen att jag har blivit bättre på att hantera mina känslor på ett mer hälsosamt vis, ex genom att låta mig känna, låta det göra ont. Försöka tänka, inte vara impulsiv.

En gång, eller en tablett – sen kan det vara försent. ”Det händer inte mig” – men jo, det kan det göra. Och jag vill inte dö! Inte du heller? Livet har så mycket att erbjuda.

Om du är anhörig till någon med självskadebeteende, känner igen dig i det här, lider av samma problematik och behöver någon att prata med så finns jag på louiselchf@gmail.com men mitt tips – släng alla tabletter (det har jag inte gjort, jag har gett dem till en vän – ångesten över att slänga var för stark), be om hjälp, berätta för en vän eller någon i familjen. Gå inte på apoteket, om en läkare skriver ut medicin – be denne att skriva ut i små mängder med fler uttag hellre än en burk med 100 st ångestdämpande…

Du har bara ett liv, en kropp, ett hjärta som slår och en lever som ska må bra hela livet. En dag kan det vara försent. Även om mitt mål om ett skadefritt liv fyllt med välmående är långt borta så ser jag det. Och jag kämpar, varje dag utan självdestruktivitet är en seger. Varje kliv i rätt riktning är det rätta steget.

Jag har turen att ha många fina vänner och en underbar familj, som stöttar mig till tusen och känner till mina problem. All smärta, oro och ont jag orsakat dem i mitt liv är obeskrivlig och av dem som finns kvar och orkar vara min vän – ni vet vilka ni är, och utan er hade jag aldrig kommit så här långt.

Gör som mig, trots att det är svårt – VÄLJ LIVET! Skada inte dig själv avsiktligt. Det gör ingenting bättre, bara tusen gånger värre. Hur ”rätt” det än känns för stunden.

Bild

Det finns mycket som är jobbigt i livet – tillsammans med andra kan du och jag hitta rätt redskap för att hantera det jobbiga på ett vis som är ofarligt och som inte utsätter dig och din kropp för något som kan ge men för livet, eller i värsta fall – leda till döden.

Varför vi aldrig mer reser med Apollo – min mamma berättar

Bakgrund – om mig och inför resan
Jag är diabetiker sen snart 40 år tillbaka. Jag har idag ett sockervärde som är enormt svårinställt. Trots det har jag under åren rest mycket runt om i värden o aldrig råkat ut för magsjuka (sk turistdiarré). Till saken hör att jag samtidigt med min diabetes drabbades av epilepsi.
Får jag ett blodsockerfall inträffar det att jag samtidigt kan drabbas av EP-anfall . Vid mina EP- anfall kan jag inte komma ur sängen själv o kan inte prata på ca 1 dygn. Min dotter reser med mig som min ledsagare eftersom att jag inte kan åka någonstans själv pga mina sjukdomar, med många mediciner och insulinsprutor.

Vi var tre personer totalt som åkte till Hurghada (som vi tyckte mycket om!) med Apollo. Jag, min dotter och ledsagare samt min mellandotters son, mitt barnbarn 7 år gammal. Det var hans första utlandsresa!

På plats i Hurghada
Efter en snabb, smidig och bra resa med trevlig flygpersonal på NovAir så är vi framme i Hurghada, Egypten. Redan första dygnet insjuknar mitt barnbarn tyvärr i magsjuka och läkare fick tillkallas. Eftersom jag är väldigt begränsad i det engelska språket hjälpte min dotter och ledsagare till som tolk. Barnbarnet blev sjukskriven med hänvisning att stanna på rummet, med oss som sällskap givetvis då han inte kan lämnas ensam.

Dygn 3 insjuknar först jag o sedan min dotter på natten.
Jag kontaktar då Apollos servicetelefon ber om hjälp att få någon att tolka åt mig då läkaren enbart pratar engelska . Jag förklarar för dom att dottern är med som ledsagare men tyvärr även hon insjuknat (till saken hör att vi är vana resenärer , ett flertal ggr fått kontakta läkare på plats ,blivit inlagda på sjukhus i tex Turkiet där min dotter opererat bort blindtarmen. Vi har alltid under våra charterresor bemötts väldigt trevligt och professionellt av reseledare från Fritidsresor mfl.) Även då har vi naturligtvis haft dessa extra försäkringar som alla resebolag erbjuder!
Eftersom att dottern satt på toaletten samtidigt som hon spydde i en plastpåse så hade hon ingen möjlighet eller kraft att hjälpa mig att prata engelska med läkaren som än en gång fick tillkallas.

Apollos bemötande vid sjukdom
Jag förklarade då för Apollos personal att jag måste få upp något sött på rummet att äta för att inte hamna i koma, ifall mitt blodsocker sjunker drastiskt och jag är oförmögen att gå själv samt inte kan få hjälp av min dotter som ju också var sjuk.
(Just det ordnade sig sedan med hjälp av en dansk tjej (Amina!) som jobbar på hotellet. Så vi fick då också hjälp så att 7-åringen som naturligtvis var rädd o ledsen får mat i magen upp på rummet. Vi vill alla tre tacka henne för all hjälp och så övrig trevlig, förstående och hjälpsam hotellpersonal på Arabia Azur.)

Efter att jag förklarat för Apollo hur jag mår efter att även jag har suttit o kräkts på toaletten o mår enormt dåligt så måste vi ha akuthjälp. Jag kan inte om mitt blodsocker sjunker lågt ta mig den långa väg till restaurangen för att hämta något att äta samtidigt som jag har diarré o kräks, pga sjukdom även hos dottern var hon också oförmögen till detta.

Efter att ha förklarat att jag har mina sjukdomar för Apollos personal, vad det innebär och vad vi nu har drabbats av tror vi självfallet att vi ska få någon hjälp på plats. Döm om min chock när dom spydigt svarar mig DU HAR ETT EGET ANSVAR VI HJÄLPER INTE TILL!!!”
Sedan avslutade dom samtalet.

Då var jag rätt så dålig men orkade lyfta på telefon för att kontakta receptionen som såg till att den danska tjejen kom upp på rummet – trots att det inte är hennes ansvar utan resebolagets.

Läkaren ville omedelbart lägga in mig på sjukhuset . Men jag sa att det var omöjligt då jag även ansvarar för barnbarnet (som efter medicinering mådde något bättre). Både jag och min dotter fick flertal mediciner samt en spruta för illamåendet, blev sjukskrivna och tillsagda att stanna på rummet. Mat kom upp tack vare personalen på hotellet.

Så småningom började mitt illamående lägga sig o toalettbesöken vart färre. Men mitt blodsocker var inte i balans efter detta och till saken hör jag har för några år sedan vårdas på IVA en tid då jag låg för döden pga min diabetes, även detta hade jag berättat för Apollos reseledare via telefonkontakt.

Tyvärr vart min dotter inte bättre utan inlagd med dropp på sjukhus på söndagseftermiddagen, då även med hög feber. Så där var jag nu, orkade knappt stå på benen men mitt barnbarn var som tur var lite piggare.

Återigen kontaktades Apollo. Jag bad dom nu vänligt men bestämt att ta sig till sjukhuset o döm om vår förvåning när dom faktiskt kom dit! Men av det blev vi tyvärr inte klokare. Dom stannade ca 5 minuter och var tyvärr nonchalanta och uppfattades av oss som obrydda inför situationen som vi befann oss i på vår drömsemester som nu hade förvandlads till en mardröm.

Vi förklarade kort vad som hänt och händer men sen gick dom . Barnbarnet o jag fick återvända till hotellet själva. Jag fortfarande väldigt dålig. Vi lade oss direkt o sov. Dagen därpå på måndag eftermiddag skrevs dottern ut så pass pigg att hon orkade stå på benen.

Det vart tillbaka till hotellrummet direkt då vi båda var helt utmattad ,men vi kände oss alla lite tryggare då vi äntligen var tillsammans igen. Även tisdagen gick åt att ligga på rummet då jag var så pass dålig att jag knappt orkade stå på benen. Apollo hörde vi inte ett ord ifrån. Inga telefonsamtal hur det gått – ingenting överhuvudtaget.

Jadå hade vi varit sjuka från torsdag kväll till tisdag. 5 dagar hade gått. Nu skulle det nog lösa sig vi skulle ner till poolen och barnbarnet såg fram emot att bada o simma. Själv badar jag inte men älskar solen…

Apollo påstår – er extraförsäkring hjälper er inte på plats
Men en sak var kvar att fixa som vi redan sagt till Apollo att räkningen till hotellet måste betalas eftersom vi hört med reception som ville ha ca 1500-1600 svenska kronor för läkarbesöken totalt för oss o vi hade ju försäkrat oss om att händer det att vi blir sjuka på semestern så har vi ju rätt till upp till 2000 kr direkt per person från Apollo.

Jag vet att någon nämnde till oss då vi kontaktat dom under sjukperioden att det är ”bara” ni till i receptionen att Apollo betalar. Otroligt skönt, så vi gjorde som vi blivit tillsagda.

Efter ytterligare några dagar när vi äter frukost ser jag åter den danska tjejen på plats utanför hotellet då vi äter frukost och jag ber att få prata med henne. Hon kommer fram till vårt bord o vi framför åter att eftersom vi har deras extra reseförsäkring med hjälp på plats måste dom ordna betala räkningen för oss på hotellet. (Dotterns sjukhusräkning var redan betald o klar av vårat försäkringsbolag Folksam). Vi fick ytterligare ett mycket otrevligt bemötande från henne.

Dels avbröt hon oss hela tiden då vi försökte förklara situationen och var allmänt otrevlig ,snäste ut sina svar, talade om för oss att deras försäkring vi tagit inte gällde utan vi skulle få ta av egna pengar för att betala på plats och sedan kontakta Apollo när vi kom hem så vi fick tillbaks dom då. Hon började även rota i sin väska o sa att om vi hade problem med att förstå henne så kunde vi själva läsa Apollos regler som hon hade med sig. Då bad jag henne samtidigt som jag såg henne i ögonen helt lugnt o sansat (dottern sa efteråt att hon undrade var jag fick lugnet ifrån): ”Vi vill att du ser till att skicka en av dina kollegor som är trevligare än dig hit till oss så vi får en vettig människa att prata med o som är villig att lyssna på oss istället . Som jag försökt berätta för dig så när vi bokade resan betalade vi även rätt mycket pengar för att först sitta bland dom 8 första raderna i flygplanet eftersom det är extra benutrymme där .

Sen la vi till ytterligare flera hundra för att sitta på rad 1 utan någon framför oss .Så har vi tidigare gjort då man kan sträcka ut benen ordentligt och jag har plats med medtagen mat och mediciner vid ev blodsockerfall. Ibland har det hänt att jag på grund utav mina sjukdomar inte klarat av att stå i en lång incheckning utan har då fått hjälp av resebolagen att gå före o checka in då jag redan haft min plats bokad tur och retur. När man reser från Sverige idag är det ju inga problem utan vi checkar enkelt in i automater som finns för att slippa köerna . Så på denna resa hade vi även det klart o betalt med sittplatser.

Döm om vår förvåning då vi frågar och hon även där snäser att vill ni ha hjälp i incheckningen och sitta längst fram i planet hem så får ni betala för det o det kostar er 100 kr per person – något som vi ju redan bokat och betalat innan avresa! Då insåg vi, jag och min dotter, tittade på varann och förstod att hon inte hade lyssnat på något av det vi sagt till henne. När hon lämnade oss sa hon med en sur underläpp hängdes ned att hon kunde inte lova att någon skulle hjälpa oss .

På kvällen pratade vi som vi gjort varje dag med tjejen som är dansk och som hade hjälpt o stöttat oss under hela våran semester på hotellet igen. Hon hade dessutom försökt ett flertal ggr varje dag kontakta Apollos personal (trots att det inte ingår i hennes ordinarie jobb på hotellet ) som lovat komma på plats men inte kom.

Sista sjukdagarna – slutet på vår semester
På söndagen vart barnbarnet även dålig igen, han fick utslag över hela kroppen o fruktansvärd klåda. Som tur är hade vi lite salvor med försökte på egen hand men då han åter vart allmänt hängig o inte ville äta igen så kände vi efter ett par dagar att läkare åter måste kontaktas .

Själv hade även jag på söndagen börjat må väldigt illa igen o fick knappt i mig mat men försökte bita ihop för barn o barnbarn för det var ju bara några dagar kvar av semestern. Apollo väntade vi fortfarande på o då var det tisdag 2 dagar före hemresa. Äntligen efter många samtal till servickontoret kom då en manlig reseledare upp på vårt rum. Först vill dom att vi skulle gå ned till reception men vi orkade inte och pojken var ju dålig.

I denna stund hade vi inte haft kontakt än med läkare. När den manliga reseledaren kom upp på hotellrummet tog han och gick ned till receptionen och kopierade alla papper som läkaren skrivit, SAMT betalade våra sjukkostnader på plats vilket han sa ingår när man har tagit deras extra försäkring, något annan personal ur Apollo nekat oss .

Vi kom även överens med honom om att vi skulle få hjälp på flygplatsen om det skulle behövas och då av Apollos personal (egyptiska medborgare), som var engelsktalande, eftersom Apollos egen personal ej får beträda flygplatsen. Under denna tid hade jag även samtal (när den manliga reseledaren var närvarande) med sevicekontoret och talade om att pojken åter var mycket hängig o låg nerbäddad o att jag även mådde som jag mådde (VILL POÄNGTERA att dessa semesterdagar var röriga så det kan hända att det står någon dag fel vad som hände dag för dag men Apollo sa att dom skriver rapport om allt. Det ska bli spännande att se om det stämmer.

Ja så på tisdagen efter att ha varit dåliga sen söndagen, försökt få hjälp av Apollo o fick det delvis av killen som jobbar där i Hurghada så var det dags att ytterligare tillkalla läkaren. (OBS då hade vi pratat med läkaren både söndag o måndag eftersom vi var dåliga men kände efter allt strul att vi orkade ej ,trodde och hoppades att vi skulle bli bra snabbt! Men så kom tisdagen och vi stod inte ut. Jag o barnbarnet var dåliga.

Jag vänder mig åter till Apollo servictelefon då vi har haft läkare på rummet som sjukskrivit oss semestern ut .Det vi senare upptäcker är att läkaren på intyget gjort en miss på datum. Men, det får jag ta med Apollo o försäkringsbolaget här hemma. Jag hoppas verkligen att dom vill hjälpa oss nu samt på något vis förklara det här fruktansvärda bemötandet. (Skulle egentligen upptäckt detta med datumfelen direkt på plats men jag skyller på all röra)

Semestern bestod ju i att vara sjuk samt försöka få kontakt med Apollo. Varje dag hade vi kontakt med den danska tjejen som hela tiden ringde Apollo ,men som hon sa inte hennes jobb eftersom jobbar åt hotellet Apollo. Tillskillnad ifrån Apollos reseledare på Arabia Azur i Hurghada så månar om gästerna.

Sist men inte minst…
Jag hade oturen att bli bestulen på min plånbok under semestern. Eftersom mitt barnbarn låg sjuk och inte kunde lämnas ensam bad jag att få med mig någon av Apollos personal som hjälp med tolkning på polisstationen där anmälan skulle göras. Detta nekade dom mig först då dom tyckte att vi kunde lämna mitt 7-åriga barnbarn ensam på hotellet så att min dotter skulle följa med som tolk. Inte en chans i världen att någon av oss skulle lämna honom själv, vare sig på ett hotell i Egypten eller hemma i Sverige. Efter mycket tjat fick jag klartecken från Apollo om att en ur deras personal skulle följa med mig och göra anmälan. Döm av min förvåning när jag dessutom fick höra att min dotter är olämplig som ledsagare på grund utav att hon blivit sjuk under resan.

Det är en lång och invecklad historia men nu är vi sedan en vecka tillbaka i Sverige igen och har fått mycket hjälp ifrån Folksam där vi är försäkrade.

Det här var definitivt sista gången någon i vår familj reser med resebolaget Apollo.

En liten hemlighet – Egyptens baksida, bra att veta för utländska besökare

Two can keep a secret if one of them is dead.
I Egypten får utländsk personal bara följa med till första säkerhetskontrollen på flygplatsen men inte längre. Tydligen finns det reseledare både från Sverige och andra länder som blivit frihetsberövade enligt lag pga att de inte respekterat detta.

Men det är en hemlis, berätta inte att jag har sagt något! Inside information – på flygplatser i Egypten får du ingen hjälp av charterpersonal oavsett vilket resebolag du än åker med.

MEN – jag tycker mycket om Egypten. Trots sjukdom, dålig service från resebolaget (Apollo), en kultur otroligt olik våran – människor som du o jag, alla olika, ett annorlunda klimat, kulturupplevelser du hittar på få andra ställen – Luxor och pyramiderna i Giza. Tropisk värme och kalla nätter i öknen. God mat, billig shopping för oss turister. Same same but diffrent.

Åk hit, men åk inte med Apollo OCH viktigast av allt – se till att du har alla försäkringar.

Du kommer få minnen för livet!