Kategorier
Allmänt Familjeliv Graviditetsdiabetes Harry

Harry är här!

Hej,

i måndags kväll kl 18.49 kom vår son Karl Harry Ingvald! Mellannamn Karl får han efter sin Morfar och Ingvald efter sin Farfar.

Han vägde 2430 gram och är 46,5 cm lång. Vi fick en igångsättning för att han var lite trött inne i magen, jag åkte in natten till söndag för en kontroll pga minskade fosterrörelser.

Allt har gått över förväntan. Personalen på både förlossningen och BB i Örebro har alla varit helt otroliga! Vi är kvar på BB i 3 dygn pga mitt blodtryck som blev högt nu i slutet av graviditeten.

Vi mår oförskämt bra hela familjen och jag har fått sluta med insulinet och behöver inte heller ta blodsocker mer, samt har fått sluta med min medicin för sköldkörteln.

Jag trodde att bebisbubblan skulle vara överhypad och jag har full förståelse för att det är väldigt individuellt hur det blir. För oss är den helt otrolig – vi har sååå mysigt och njuter så.

Skrotar runt på BB i sjukhuskläder, äter helt okej god mat, gosar och äter och sover i skift.

Kan inte sluta titta på och njuta av min bebis!

Sover knappt men är inte speciellt trött. Christian var världens bästa stöd under förlossningen, vek inte från min sida en sekund, försåg mig med lustgas, mätte mitt blodsocker en gång i timme, baddade min panna, gav mig vatten, smörjde mina läppar, påminde om andningen och hjälpte mig vid varje toalettbesök. Det är kärlek det.

KRAM

Kategorier
Allmänt Erbjudande & Rabatter Familjeliv Gravid Shopping tilltugg Vecka för vecka

Gravidvecka 26

Inlägget innehåller annonslänkar

Hej hej,

BURR vilket väder! En kopp kaffe med skummad mjölk och sen varmaste jackan på för att trampa iväg med cykeln till barnmorskemottagningen. 500 meter enkel väg men fick gå hem. Fick hejarop på Instagram om hur jag flyger fram på cykeln men det är inte riktigt hela verkligheten, har redan ont av foglossningen och kommer nog inte kunna röra på mig så mycket mer idag. TRIST men annnars gick allt bra under besöket ♡

Jag fick höra Hs hjärtljud för första gången och tänk det är väl märkligt att jag känner knappt av honom, men ändå finns han verkligen där. Spelade in en ljudfil med hjärtljuden till Christian som ju tyvärr inte får vara med under besöken, när min barnmorska var snäll och hämtade mobilen till mig så vips hade H simmat iväg lite grann och vi fick leta upp ljuden på nytt. Busig redan 🙂

Ja just ja, många frågor har jag fått på kaffekoppen på bilden – den finns att köpa här!

Mitt blodtryck och alla andra värden och mått var PERFEKTA, magen följer kurvan på pricken och ja allt är tipptopp. Det enda är att jag och H har olika blodgrupper men det åtgärdas tydligen lätt med en spruta. Imorgon bitti ska jag till vårdcentralen för att lämna lite olika prover på bland annat järn och socker. Hoppas allt är bra då också!

Ibland glömmer jag nästan bort att jag är gravid men efter besöket idag känns det mer verkligt igen. Tänk att han faktiskt är där inne i magen och mår bra, gör små söta kullerbyttor och suger på tummen och sånt som små bebisar gör, vår son.

När jag kom hem väntade ett paket i brevlådan. Min aaabsoluta favoritklänning från förra året men ett i nytt mönster mot vad jag hade innan. Passar alltså både gravid och icke gravid och är i det svalaste härligaste material! Skrynkel- och strykfritt gaaaranterat. Finns att köpa HÄR i en mängd olika färger och mönster, vissa på 30% rabatt.

Gick in i vecka 26 idag (C påminde imorse, jag hade GLÖMT det, mom of the year allready 😉 ) H är enligt appen Preggers ca 35 cm lång och väger ca 800 gram. 62% avklarat hittills och 104 dagar kvar.

Vet att vi är några andra gravida här inne också, så nyfiken, kan ni inte berätta hur ni mår och när era små kommer???

Efter besöket hos barnmorskan gick jag iväg till kiosken för att hämta ut ett bud från Svenska LantChips som firar 30 år i år! Grattis! Många spännande smaker. Kantarellchipsen ger vi nog bort i alla fall, ingen av oss här hemma äter svamp… 😉

Nu ska jag dricka lite kaffe och så ska jag skriva ned receptet på den goooda alkoholfria passionsfruktdrinken vi hade till plockbrickan igår.

KRAM på er och trevlig torsdag

Kategorier
Allmänt Familjeliv Gravid Vecka för vecka

Gravid vecka 23

God morgon!!!

Äntligen är solen så pass varm och skön så man kan sitta ute i trädgården med morgonkaffet. Eller ja, eftermiddagskaffet blir det ju för min del som jobbat inatt och sovit hela dagen.

Vaknade av att jag var kissnödig. Skulle lite graciöst vända på mig, det högg till i magen (gissar på ligamentet) och så fick jag sendrag i b å d a vaderna 😉 Det glamourösa gravidlivet! Igår sov jag bara 2,5 timme efter jobbet, haha. Samtidigt som jag aldrig varit så trött och sovit så lite nån gång förut så har jag nog aldrig varit så ”pigg” heller, konstigt nog. Pigg är kanske en underdrift men har ett minskat behov av sömn helt klart.

Vecka 23 (22+2)

Har lovat lite uppdatering av magen! Ja ni ser ju hur liten min fleecetröja är för tillfället 😉 Nu är vår lilla bebis ca 28 cm lång och ca 500 gram tung. Jag TROR jag har känt honom börja sparka där inne. Har känt hans rörelser lääänge, redan i vecka 14. Men nu är det mer som små elektriska stötar/buffar som blir starkare för var dag!

Christian har inte känt än men det är ganska roande att se honom komma springande varje gång jag säger att jag känner bebisen. Enda gången under alla år som jag sett honom springa… :p

Fortsättningsvis mår jag bra! Foglossningen som egentligen är mitt enda symtom förutom kissnödighet och väldigt petig med maten, den är överkomlig så länge jag inte rör på mig f ö r mycket. Och fötterna som ser ut som köttbullar med små prinskorvar på 😉

Väldigt väldigt tacksam. Däremot slåss jag med en del ångest (som jag ju gjort i hela mitt liv och inte alls är något konstigt för mig även fast det kan vara påfrestande), oro inför framtiden – vilket är jobbigt men inte heller speciellt konstigt tänker jag. Det är ett helt nytt kapitel i livet som väntar, ett oåterkalleligt, som jag har noll erfarenhet av och som jag tänker är svårt att förbereda mig helt på.

En liten människa beroende av mig och oss som vi ska älska och ta hand om för resten av livet. Bara vårat ansvar, mitt och Christians. Uuh. Tror fasen det hade känts både oerhört stort OCH läskigt om det så vore 11:e barnet.

Först oroar jag mig för dom mest basala sakerna som mat och sömn och kläder och stoppar jag inte tankarna där så övergår det snart till att oroa mig för hur jag ska kunna hjälpa till med matteläxan och TÄNK om han skaffar fritidsintressen som jag inte förstår mig på eller kan alls, som fotboll eller skateboard eller att spela bas eller schack … 😉

Nä – en sak i taget och så bara försöka njuta av det som är bra i stunden. Vilket ju är det mesta. Som tur är!

KRAM

Kategorier
Allmänt Gravid

Its a boy!

Kategorier
Allmänt Familjeliv Gravid

Att känna oro för att bli mamma

Hej hej,

tänkte att jag ska samla mod och dela något mindre roligt med er om livet som gravid och blivande mamma. Jag tycker jag läser överallt om alla lyckliga gravida och är väl mestadels själv en av dom men dom senaste veckorna har jag mått dåligt och gråtit mycket. Av oro och av dåligt samvete…

Utöver allt det fina och förväntansfulla, så mycket skrämmande känslor i att vänta barn. Så många tankar och tvivel. Tänk om jag misslyckas i min roll som mamma?

Tänk om jag inte kan ge mitt barn det bästa? Om min ork och mitt tålamod inte räcker till, om jag inte har det som krävs för att vara mamma, bonusmamma och sambo?

Tänk om livet som mamma och pappa blir för tufft och vi inte orkar hålla ihop? Om någon blir sjuk? Om det händer någon av oss något eller båda två? Vem tar hand om vårt barn då?

Tänk om mitt barn inte mår bra? Blir utsatt för något hemskt? Inte får några vänner? Kommer jag ha förmågan att hantera och hjälpa mitt barn på bästa sätt? Och vilket sätt är då det bästa?

Hur förbereder jag mig inför det här?

Eller som jag läste nånstans ”Om jag plötsligt inte alls vill vara mamma? Om jag upptäcker att det var visst inget för mig?”

Vill bara njuta av graviditeten och ja, jag är mestadels lycklig men helt ärligt – så är jag så himla rädd och orolig också. Så mycket jobbiga tankar. Jag vill verkligen ge mitt barn kärlek, trygghet, en familj. Vara den BÄSTA mamman med obegränsad kärlek att ge. Om jag inte har förmågan att göra det då?

Tänk om bebisen mår dåligt varje gång jag gråter? Och så blir det en ond cirkel.

Visst måste vi vara fler som känner oro ibland? Eller är alla andra endast lyckligt väntande?

Kram