Etikettarkiv: dialektisk beteendeterapi

Ensam kan vara stark

En händelse ikväll har gjort mig uppmärksam på mig själv. Något som tagit tid att utveckla men som jag känner mig stark i nu (om än inte helt trygg i att jag ska klara av det varje gång). 

Jag har lärt mig att stå upp för mig själv – att den som kommer till mig med bara negativitet och nedlåtande ord kan vända i dörren. 

Tack men nej tack, jag behöver inte sådant i mitt liv och jag mår så mycket bättre nu än vad jag har gjort förut. 

Jag är bättre på att hantera impulsivitet och starka känslor, samt har lärt mig att uppmärksamma och ta avstånd till destruktiva relationer. 

Återfall kan man få och återfall ska jag klara av. Jag tänker inte vara rädd, men det är helt okej att jag just nu känner mig ledsen. Det är svårt känslomässigt men samtidigt så är det logiskt. 

Det bästa i livet

image

Idag har jag ätit lunch m Linn o hennes ljuvligt söta dotter på Sen street kitchen i Saluhallen, shoppat lite o druckit iskaffe i solen ☀ Jag ska bli bättre på att träffa mina vänner för det mår jag så bra av!

Shoppade en Victorias Secret bodysplash, en flaska champagne för att fira in semestern på tisdag och var en sväng på biblioteket för att låna lite böcker. (Inne på HM började en höstshoppingsresa till London ta form i huvudet, måste stoppa mig själv!!!)

image

Nu ska jag sova lite för jag ska äta middag hos min syster och mina syskonbarn innan jobbet inatt. Mysigt!

Jag har faktiskt gjort en lista på sådant som är viktigt att göra på semestern (som inte borde behöva stå på en lista) och det är att prioritera o träffa min familj och mina vänner, ta hand om mina relationer. Det är så lätt att dagarna bara flyter på och mellan jobbpassen så ska det diskas, städas och hinnas med en massa annat…  Och helt ärligt så är det ju inte riktigt det som livet går ut på.

Eller hur?

#semicolonsweden

image

Min tredje tatuering är klar. Nu sprider vi hashtag #semicolonsweden

Mot psykisk ohälsa och mot alla fördomar, för styrkan att fortsätta kämpa och aldrig ge upp;

Sätt inte punkt! Our story isn’t over yet

Tankar om känslor och skam

Efter att jag skrivit och publicerat gårdagens inlägg så fick jag panik och tänkte radera vissa delar utav det. Då satt jag redan utan mobil på jobbet och det var försent… Vilka skulle hinna läsa och dömma mig?

Skam. Det var min första känsla över att ha delat med mig av en liten del av mitt förflutna av självskadebeteende. En känsla av att dömas för ett felaktigt beteende, misslyckande och en rädsla för kritik. Just rädslan gick nog hand i hand där med min skam och det kanske var det rädslan som ökade på skammen, rädslan för att inte veta hur ni som läser det ska reagera, något okänt och otryggt. Att uppleva igen sådant som jag varit med om tusen gånger förr: att bli dömd, nedvärderad och förlora människor som varit viktiga för mig.

Jag insåg sedan att även om det som har varit inte hör till något jag pratar om till vardags, så tänker jag inte längre skämmas eller se ner på mig själv. Om någon frågar så ska jag försöka svara utan att tänka dömande tankar om mig själv, jag tänker inte ta åt mig av mina egna eller andras nedvärderande tankar eller uttalande om att vara värdelös, och att jag har ärr på kroppen efter att ha skadat mig själv och otroligt många överdoser i bagaget betyder INTE att jag är sämre än någon annan eller mindre värd, jag är inte mindre intelligent och inte en dålig människa.

Det är dags att sluta skämmas när det inte är berättigat, att acceptera det som har varit och som faktiskt har gjort mig till den jag är och tagit mig dit jag är idag. Mitt självskadebeteende upphörde för ca 2,5 år sedan och visst har jag haft återfall och jag räknar med att det kan hända igen även om målet är att det inte ska göra det. Jag önskar att vägen i mitt liv hade sett annorlunda ut men jag kan inte förändra det som redan har hänt utan bara jobba med hur det är och hur jag vill att framtiden ska bli, och göra mitt bästa för att inte hamna där igen.

Sammanfattningsvis så ska ingen aldrig mer få mig att känna mig som en sämre människa bara för att jag inte alltid mår bra. Jag är inte mina känslor men jag måste acceptera dom, bli vän med dom och hantera dom på ett sätt som inte är skadligt för mig. Känslor måste få finnas, för oavsett om det är behagliga eller obehagliga känslor och ibland svåra att förstå sig på så finns dom där för att tala om något för oss, och gör oss till dom vi är: människor.

Känslor är inte farliga utan ska välkomnas och tas om hand, inte gömmas undan eller ignoreras. Alla vi människor är lika mycket värda och med rätt att finnas till, och ingen ska någonsin få höra att hon känner fel eller för mycket. Det var bland annat min rädsla för svåra känslor och oförmåga att förstå dom som ledde till självskador.

Kom ihåg, dina känslor försöker tala om något viktigt för dig och dom är inte farliga! ❤

image

Mindfulness måndag

Jaha. Ledigheten var efterlängtad. Nu har jag varit vaken en timme på min lediga dag och känner mig redan lite oduglig. Ni vet?

Jag har planerat en vända på stan med Amanda i eftermiddag vilket jag ser jättemycket fram emot men innan dess då… Känner mig dålig som inte gör någon nytta.

Det här skulle behövas göras:
Städa sovrummet o bädda rent
Rensa och fixa i klädkammaren
Tvätta

Aaah vill inte! Inte idag. Kanske lite senare. Känner mig trött. Trött och lat.

Jobbar i terapin med att inte tänka dömande tankar om mig själv (eller andra) så får väl försöka använda mig av det. Jobbar också med medveten närvaro, att kunna leva här och nu och ta vara på det.

Igår planerade jag att göra absolut INGENTING idag förutom att hänga med Amanda, så jag får väl öva mig på att försöka njuta av min ledighet nu och göra just ingenting, utan att dömma mig själv.

Jag gör ingenting denna måndagsförmiddag för att jag är trött efter att ha jobbat hela helgen. Jag är inte sämst i världen jag är trött och behöver vara lite ledig. Det är ok. *mantra*

image

#veckansväntrum

En morgon i kaos behöver inte förstöra dagen

Jag hade ställt klockan på 7 imorse men snoozade till 8.15… Fick väldigt bråttom eftersom jag skulle vara på DBT (dialektisk beteendeterapi) kl 9, första mötet efter att jag bott utomlands. Ville gärna dricka lite kaffe och i min livliga fantasi hade jag alltså föreställt mig att kliva upp klockan 7 för att samtidigt se på nyhetsmorgon i lugn och ro…

När klockan är 8.30, tio minuter innan jag bör gå hemifrån för att hinna i tid till min terapi, och jag fortfarande gick i pyjamas, osminkad och inte hade hällt upp något kaffe, så ringer telefonen.

Det var från en förskola här i närheten som undrade om jag ville komma som vikarie till dom. Med en gång!!! Självklart ville jag det och fick lite extra hysteri eftersom jag ville komma dit i något sånär bra skick (läs: kaffe i mig, sminkad och med snygga kläder).

End of story: Jag var på terapin, det gick bra. Vi fyllde i ett jäkla skattningsschema, pratade,  jag fick läxa (fler skattningsscheman hate them) och veckokort (hate them) till nästa gång vi ses.

10.15 var jag på förskolan 16.45 slutade jag och för att aldrig ha varit där förut eller ha jobbat med så små barn tidigare så tycker jag det gick bra. Det var roligt och spännande också! Hoppas dom vill att jag kommer fler gånger 🙂

image

När jag kom hem lagade jag mat (kyckling- och bacongryta med broccoli) och sedan har jag bara legat i soffan, försökt att inte somna och skypat med min syster och mina syskonbarn.

NU ska jag sova. Godnatt!

Besök i Bodrum, framtidsplaner och DBT-terapi

Jaha då var jag tillbaka i Bodrum för ett tag! Åker till flygplatsen vid 4 inatt, hämtar gäster och så tillbaka till Marmaris.

Har sagt hej då till E också som åker HEM på söndag. Helt galet! Hon ska börja plugga. En tjej i Kemer som åkt hem också för skola… Även två i Marmaris som har slutat så där har ni den korta historian om varför jag inte är i Alanya längre. Totalt är vi nu två reseledare i Bodrum och 1 i Marmaris (2 med mig) så jag som åker i mellan för att täcka upp.

Känns konstigt att folk börjar åka hemåt nu, det är faktiskt inte så lång tid kvar av säsongen!!!

När det är min tur att åka hem så hoppas jag att min pappa kommer och hämtar mig på flygplatsen och att vi stannar efter vägen och äter pizza.

Jag har tänkt jobba till mitten av oktober, sen tar jag eventuellt en vecka semester i Alanya innan jag åker hem.

Vad ska jag göra hemma då??? Ja jag tänkte vara ledig en vecka faktiskt och sen förhoppningsvis börja jobba. Har mailat Friskis också så förhoppningsvis kan jag ryckan in där ibland när det behövs, höstens schema rullar ju igång ganska snart men efter jul har jag förhoppningsvis ett eget pass igen.

Dessutom ska jag börja i terapi när jag kommer hem, dialektisk beteendeterapi heter det men är väl mest känt under förkortningen DBT. Har stått i kö i över två år och gick några ggr innan jag åkte iväg till Turkiet. Ser fram emot att börja igen!

Mycket ”förhoppningsvis” blev det nu. Det enda jag verkligen vet och som jag lärt mig sedan jag kom till Turkiet är: allt kan hända.

LCHF också. Det saknar jag!
20140822-234020-85220453.jpg
AK & jag