Ensam kan vara stark

En händelse ikväll har gjort mig uppmärksam på mig själv. Något som tagit tid att utveckla men som jag känner mig stark i nu (om än inte helt trygg i att jag ska klara av det varje gång). 

Jag har lärt mig att stå upp för mig själv – att den som kommer till mig med bara negativitet och nedlåtande ord kan vända i dörren. 

Tack men nej tack, jag behöver inte sådant i mitt liv och jag mår så mycket bättre nu än vad jag har gjort förut. 

Jag är bättre på att hantera impulsivitet och starka känslor, samt har lärt mig att uppmärksamma och ta avstånd till destruktiva relationer. 

Återfall kan man få och återfall ska jag klara av. Jag tänker inte vara rädd, men det är helt okej att jag just nu känner mig ledsen. Det är svårt känslomässigt men samtidigt så är det logiskt. 

Det bästa i livet

image

Idag har jag ätit lunch m Linn o hennes ljuvligt söta dotter på Sen street kitchen i Saluhallen, shoppat lite o druckit iskaffe i solen ☀ Jag ska bli bättre på att träffa mina vänner för det mår jag så bra av!

Shoppade en Victorias Secret bodysplash, en flaska champagne för att fira in semestern på tisdag och var en sväng på biblioteket för att låna lite böcker. (Inne på HM började en höstshoppingsresa till London ta form i huvudet, måste stoppa mig själv!!!)

image

Nu ska jag sova lite för jag ska äta middag hos min syster och mina syskonbarn innan jobbet inatt. Mysigt!

Jag har faktiskt gjort en lista på sådant som är viktigt att göra på semestern (som inte borde behöva stå på en lista) och det är att prioritera o träffa min familj och mina vänner, ta hand om mina relationer. Det är så lätt att dagarna bara flyter på och mellan jobbpassen så ska det diskas, städas och hinnas med en massa annat…  Och helt ärligt så är det ju inte riktigt det som livet går ut på.

Eller hur?

Tankar om känslor och skam

Efter att jag skrivit och publicerat gårdagens inlägg så fick jag panik och tänkte radera vissa delar utav det. Då satt jag redan utan mobil på jobbet och det var försent… Vilka skulle hinna läsa och dömma mig?

Skam. Det var min första känsla över att ha delat med mig av en liten del av mitt förflutna av självskadebeteende. En känsla av att dömas för ett felaktigt beteende, misslyckande och en rädsla för kritik. Just rädslan gick nog hand i hand där med min skam och det kanske var det rädslan som ökade på skammen, rädslan för att inte veta hur ni som läser det ska reagera, något okänt och otryggt. Att uppleva igen sådant som jag varit med om tusen gånger förr: att bli dömd, nedvärderad och förlora människor som varit viktiga för mig.

Jag insåg sedan att även om det som har varit inte hör till något jag pratar om till vardags, så tänker jag inte längre skämmas eller se ner på mig själv. Om någon frågar så ska jag försöka svara utan att tänka dömande tankar om mig själv, jag tänker inte ta åt mig av mina egna eller andras nedvärderande tankar eller uttalande om att vara värdelös, och att jag har ärr på kroppen efter att ha skadat mig själv och otroligt många överdoser i bagaget betyder INTE att jag är sämre än någon annan eller mindre värd, jag är inte mindre intelligent och inte en dålig människa.

Det är dags att sluta skämmas när det inte är berättigat, att acceptera det som har varit och som faktiskt har gjort mig till den jag är och tagit mig dit jag är idag. Mitt självskadebeteende upphörde för ca 2,5 år sedan och visst har jag haft återfall och jag räknar med att det kan hända igen även om målet är att det inte ska göra det. Jag önskar att vägen i mitt liv hade sett annorlunda ut men jag kan inte förändra det som redan har hänt utan bara jobba med hur det är och hur jag vill att framtiden ska bli, och göra mitt bästa för att inte hamna där igen.

Sammanfattningsvis så ska ingen aldrig mer få mig att känna mig som en sämre människa bara för att jag inte alltid mår bra. Jag är inte mina känslor men jag måste acceptera dom, bli vän med dom och hantera dom på ett sätt som inte är skadligt för mig. Känslor måste få finnas, för oavsett om det är behagliga eller obehagliga känslor och ibland svåra att förstå sig på så finns dom där för att tala om något för oss, och gör oss till dom vi är: människor.

Känslor är inte farliga utan ska välkomnas och tas om hand, inte gömmas undan eller ignoreras. Alla vi människor är lika mycket värda och med rätt att finnas till, och ingen ska någonsin få höra att hon känner fel eller för mycket. Det var bland annat min rädsla för svåra känslor och oförmåga att förstå dom som ledde till självskador.

Kom ihåg, dina känslor försöker tala om något viktigt för dig och dom är inte farliga! ❤

image

Mindfulness måndag

Jaha. Ledigheten var efterlängtad. Nu har jag varit vaken en timme på min lediga dag och känner mig redan lite oduglig. Ni vet?

Jag har planerat en vända på stan med Amanda i eftermiddag vilket jag ser jättemycket fram emot men innan dess då… Känner mig dålig som inte gör någon nytta.

Det här skulle behövas göras:
Städa sovrummet o bädda rent
Rensa och fixa i klädkammaren
Tvätta

Aaah vill inte! Inte idag. Kanske lite senare. Känner mig trött. Trött och lat.

Jobbar i terapin med att inte tänka dömande tankar om mig själv (eller andra) så får väl försöka använda mig av det. Jobbar också med medveten närvaro, att kunna leva här och nu och ta vara på det.

Igår planerade jag att göra absolut INGENTING idag förutom att hänga med Amanda, så jag får väl öva mig på att försöka njuta av min ledighet nu och göra just ingenting, utan att dömma mig själv.

Jag gör ingenting denna måndagsförmiddag för att jag är trött efter att ha jobbat hela helgen. Jag är inte sämst i världen jag är trött och behöver vara lite ledig. Det är ok. *mantra*

image

#veckansväntrum