Etikettarkiv: depression

#semicolonsweden

image

Min tredje tatuering är klar. Nu sprider vi hashtag #semicolonsweden

Mot psykisk ohälsa och mot alla fördomar, för styrkan att fortsätta kämpa och aldrig ge upp;

Sätt inte punkt! Our story isn’t over yet

Strikt lchf är inte för alla men alla vet inte om det

Hittade precis ett intressant och lättläst inlägg om depression och strikt lågkolhydratskost, som jag också tycker berör andra beroende i stort och hur svårt det är att hitta ersättningar för att bryta sitt beroende (i det här fallet sockerberoende och matmissbruk).

Förståelse för vad det är som händer i kroppen och hjärnan när man försöker bryta beroende och negativa mönster kan göra det lättare att stå ut i kampen mot ett friskare liv!

Inlägget hittar du här.

image

Minska risken för depression

”Forskarna har i 12 år följt 43 685 kvinnor i åldern 50-77 år. De som konsumerade mycket sockrade drycker, vitt mjöl, rött kött och margarin löpte 29 till 41 procent större risk att drabbas av depression än de som åt mat som var mindre inflammationsdrivande.”

Läs mer:
Aftonbladet
Svd

En bekännelse

Gomorron! Jag har sovit så himla gott inatt, jag är verkligen tacksam för det. Måndag igen och ångesten för det är enorm!

Jag har mått väldigt dåligt och varit ledsen i helgen, framför allt igår. Jag har svårt för separationer och saknar någon som haft en stor plats i mitt liv.

Jag gör så sjukt mycket dumt när jag inte mår bra, utsätter mig själv för fara. Jag måste på något vis försöka förändra mitt liv, hur jag mår och min levnadssituation. Självklart påverkar det även min familj och mina vänner när dom ser hur dåligt jag mår och när jag skadar mig själv.

Det känns skitjobbigt, och tråkigt att det är såhär. Men jag måste nog acceptera att det är som det är och att jag helt enkelt behöver hjälp utifrån för att kunna må bra, förändra mig och mitt mående och leva ett bra liv, även fast det största ansvaret såklart ligger hos mig…

Jag älskar bloggen och kommer fortsätta skriva här. Såklart! Det är väl det enda i mitt liv som inte framkallar ångest och känns överväldigande jobbigt just nu.

Har ni hört talas om DBT? Dialektiskt beteendeterapi, jag har stått i kö för att börja med det i ca 2 år – vill bara få en plats NU och komma igång med att förändra och göra något bra av mitt liv!

Det finns några personer i mitt liv som trots all skit jag gör, ändå tycker om mig och stöttar mig. Det är min mamma, pappa, mina två systrar, och så några av mina närmaste vänner Amanda och Jessica.

Det finns fler därute såklart, och har jag glömt nämna nån bli inte ledsen. Men framför allt min syster Therese, Amanda och Jessica – dom vet ALLT om mig, mina misstag och idiotiska beslut och ändå har dom aldrig vikt från min sida. Malin är också en människa som alltid stöttar mig, tror på mig och finns där när jag behöver henne.

Något mer positivt är att jag har börjat gå hos en kurator som jag faktiskt tycker väldigt bra om, något som jag aldrig känt för en kurator eller psykolog förut! Det känns så himla skönt och jag är väldigt tacksam.

Nu ska jag tvinga mig ut på en liten promenad med hunden jag har hand om.

Kan tårar ta slut?

Vet ni, vi mår ju alla dåligt ibland. Jo även dom som inte erkänner det. Nu ska jag berätta om min helg:

Jag har knappt stigit ur sängen sedan i fredagskväll. När jag inte har sovit har jag gråtit och ätit. Ja jag äter när jag mår dåligt. Det är verkligen en hemsk vana.

Nu känns det i alla fall som att jag är påväg tillbaka. Som att tårarna tröttnat på att forsa ur ögonen. Kroppen börjar vakna till liv igen. Det här var min andra helg sängliggandes och gråtandes. Nu räcker det!

Min syster och kusin ska och träna nu därför gråter jag snart igen för jag vill också träna. Ni hade inte heller orka gå till gymmet om ni hade varit med om samma sak som jag har varit med om i helgen. MEN! Imorgon. Imorgon ska allt vara bra igen!

A hard day’s night

Var och tränade förut, mina ärenden drog ut på tiden o innan jag kom hem o hade rastat hunden var klockan redan 21.30!

Försöker varva ned o komma till ro efter den här stressiga dagen. Har fått ny medicin utskriven 425 tabletter och hade jag fått min vanliga dos av sömntabletter hade det blivit över 500 tabletter. Dessutom hämtade jag ut 200 st för ett par veckor sen.

Fick väldig ångest när jag insåg hur mycket medicin jag har hemma, speciellt för att kvinnan på apoteket inte förstod hur läkaren kunde skriva ut vissa läkemedel som kan ha dålig inverkan på varandra och ge extra svåra biverkningar. Hon sa också att jag får absolut inte överskrida doseringen.

Ni som känner till min problematik med att överdosera tabletter kan ju hålla med om att det är helt sjukt att jag har så mycket medicin hemma. När jag mår så dåligt så tänker jag inte, jag bara handlar, impulsivt o livsfarligt.

Ringde pappa och berättade. Vi kom överens om att dom ska ha min medicin och ge mig för en vecka i taget. Det kanske låter helt sjukt men jag litar inte på mig själv helt enkelt. Känner mig lättad över att vi har pratat om det.

Berättade nämligen för min läkare om min senaste överdos, att jag inte åkte in och låg i sängen några dar typ helt borta. Hon sa typ ok och skrev lite nya recept. Jag har hymlat med mitt mående jämt för att jag skäms väldigt mycket över det. För att jag har varit orolig att inte få några ångestdämpande alls och skada mig på andra vis. Sen när jag väl berättar för att få hjälp, vill förändra det självdestruktiva beteende jag har, jaha det var ungefär som att säga att man dricker en kopp kaffe på morgonen.

Behöver jag verkligen alla dessa mediciner, är också något jag funderar mycket över…

För något roligare!
Så såg jag på Friskis Kvarnen förut att dom har en låda där man kan lägga lappar med förslag på förbättringar/önskemål! Toppen tycker jag och jag har lite olika ideér som jag gärna skriver ner o lägger i lådan!

Just nu känner jag mig väldigt lugn och trygg, vilket känns superskönt. De senaste dagarna liksom rinner av. Jag måste försöka vara positiv, se framåt. Det är det viktigaste.

20130323-000255.jpg

20130323-000326.jpg

Godnattsaga från verkligheten

Så. Nu har jag äntligen lagt mig och ska fokusera på annat. Försöka i alla fall.

Ni kanske har märkt att jag tränar mindre nu. Det är för all negativ respons jag får från omgivningen. Det påverkar mig tyvärr.

Något som får mig att må bra är att ha rutiner och att träna. Vem hade gnällt om jag legat i soffan och tittat på tv i två timmar per dag? Antagligen ingen. Antagligen hade jag ätit skräp som förgiftat mig inifrån, för att ligga där i soffan o trycka i sig chips är ok och det anmärker ingen på.

Hur hade jag mått? Antagligen skit.

Nu går jag upp och äter frukost, bäddar sängen, gör mina ärenden och plikter, går och tränar, kommer hem, lagar mat jag anser vara bra för mig, kanske diskar o försöker lägga mig i skaplig tid.

Det är jobbigt ibland och ofta men bra för mig. Det mår jag bra av, DET är vad jag behöver i mitt liv. Så det tänker jag fortsätta med!

Rutiner, trygghet, träningen som gör mig glad och får mig att känna mig starkare både fysiskt och psykiskt. Som gör mig till en glad, lycklig och välmående människa.

God natt