Kategorier
Allmänt Bodrumhalvön DBT, dialektisk beteendeterapi Marmaris Mitt liv som reseledare Turkiet 2014

Besök i Bodrum, framtidsplaner och DBT-terapi

Jaha då var jag tillbaka i Bodrum för ett tag! Åker till flygplatsen vid 4 inatt, hämtar gäster och så tillbaka till Marmaris.

Har sagt hej då till E också som åker HEM på söndag. Helt galet! Hon ska börja plugga. En tjej i Kemer som åkt hem också för skola… Även två i Marmaris som har slutat så där har ni den korta historian om varför jag inte är i Alanya längre. Totalt är vi nu två reseledare i Bodrum och 1 i Marmaris (2 med mig) så jag som åker i mellan för att täcka upp.

Känns konstigt att folk börjar åka hemåt nu, det är faktiskt inte så lång tid kvar av säsongen!!!

När det är min tur att åka hem så hoppas jag att min pappa kommer och hämtar mig på flygplatsen och att vi stannar efter vägen och äter pizza.

Jag har tänkt jobba till mitten av oktober, sen tar jag eventuellt en vecka semester i Alanya innan jag åker hem.

Vad ska jag göra hemma då??? Ja jag tänkte vara ledig en vecka faktiskt och sen förhoppningsvis börja jobba. Har mailat Friskis också så förhoppningsvis kan jag ryckan in där ibland när det behövs, höstens schema rullar ju igång ganska snart men efter jul har jag förhoppningsvis ett eget pass igen.

Dessutom ska jag börja i terapi när jag kommer hem, dialektisk beteendeterapi heter det men är väl mest känt under förkortningen DBT. Har stått i kö i över två år och gick några ggr innan jag åkte iväg till Turkiet. Ser fram emot att börja igen!

Mycket ”förhoppningsvis” blev det nu. Det enda jag verkligen vet och som jag lärt mig sedan jag kom till Turkiet är: allt kan hända.

LCHF också. Det saknar jag!
20140822-234020-85220453.jpg
AK & jag

Kategorier
Allmänt Sjukdom och ohälsa

En bekännelse

Gomorron! Jag har sovit så himla gott inatt, jag är verkligen tacksam för det. Måndag igen och ångesten för det är enorm!

Jag har mått väldigt dåligt och varit ledsen i helgen, framför allt igår. Jag har svårt för separationer och saknar någon som haft en stor plats i mitt liv.

Jag gör så sjukt mycket dumt när jag inte mår bra, utsätter mig själv för fara. Jag måste på något vis försöka förändra mitt liv, hur jag mår och min levnadssituation. Självklart påverkar det även min familj och mina vänner när dom ser hur dåligt jag mår och när jag skadar mig själv.

Det känns skitjobbigt, och tråkigt att det är såhär. Men jag måste nog acceptera att det är som det är och att jag helt enkelt behöver hjälp utifrån för att kunna må bra, förändra mig och mitt mående och leva ett bra liv, även fast det största ansvaret såklart ligger hos mig…

Jag älskar bloggen och kommer fortsätta skriva här. Såklart! Det är väl det enda i mitt liv som inte framkallar ångest och känns överväldigande jobbigt just nu.

Har ni hört talas om DBT? Dialektiskt beteendeterapi, jag har stått i kö för att börja med det i ca 2 år – vill bara få en plats NU och komma igång med att förändra och göra något bra av mitt liv!

Det finns några personer i mitt liv som trots all skit jag gör, ändå tycker om mig och stöttar mig. Det är min mamma, pappa, mina två systrar, och så några av mina närmaste vänner Amanda och Jessica.

Det finns fler därute såklart, och har jag glömt nämna nån bli inte ledsen. Men framför allt min syster Therese, Amanda och Jessica – dom vet ALLT om mig, mina misstag och idiotiska beslut och ändå har dom aldrig vikt från min sida. Malin är också en människa som alltid stöttar mig, tror på mig och finns där när jag behöver henne.

Något mer positivt är att jag har börjat gå hos en kurator som jag faktiskt tycker väldigt bra om, något som jag aldrig känt för en kurator eller psykolog förut! Det känns så himla skönt och jag är väldigt tacksam.

Nu ska jag tvinga mig ut på en liten promenad med hunden jag har hand om.