Etikettarkiv: dbt

Ensam kan vara stark

En händelse ikväll har gjort mig uppmärksam på mig själv. Något som tagit tid att utveckla men som jag känner mig stark i nu (om än inte helt trygg i att jag ska klara av det varje gång). 

Jag har lärt mig att stå upp för mig själv – att den som kommer till mig med bara negativitet och nedlåtande ord kan vända i dörren. 

Tack men nej tack, jag behöver inte sådant i mitt liv och jag mår så mycket bättre nu än vad jag har gjort förut. 

Jag är bättre på att hantera impulsivitet och starka känslor, samt har lärt mig att uppmärksamma och ta avstånd till destruktiva relationer. 

Återfall kan man få och återfall ska jag klara av. Jag tänker inte vara rädd, men det är helt okej att jag just nu känner mig ledsen. Det är svårt känslomässigt men samtidigt så är det logiskt. 

Avslutningsfika

image

Haft en riktig mysig och somrig eftermiddag/avslutning med några av dom viktigaste personerna i mitt liv idag.

Vet inte om jag reflekterat så kring det innan, vet inte om det blev rätt, tror inte jag sa allt jag ville ha sagt och ja, jag är mer rädd för det här än vad jag trodde. Det känner jag nu.

Kommer sakna dom så otroligt mycket. Att släppa taget är svårt men visst är det så att ibland måste man gå vidare även från det som är bra för att komma vidare i livet.

Det blir så sjukt rörigt och jag har inte själv hunnit samla tankarna kring det här så det är ingen idé att jag fortsätter…

Mycket av det jag känner är ändå glädje och lycka blandat med sorg över att lämna. Just nu tar ledsenheten lite över men det är okej och jag vet att det kommer gå över.

”Den längsta resan är för kort, att vara nära men långt bort”

Idag har på många vis verkligen varit en dag för eftertanke.

Det handlar mycket om självinsikt och om acceptans, att acceptera vem man är, acceptans kommer ju inte på en dag utan är något som man ständigt får arbeta med. Ständigt.

Att acceptera betyder inte att tycka om; att acceptera är inte att nöja sig; acceptans är faktiskt det första steget i en förändringsprocess. För hur förändrar man något som man inte är nöjd med om man inte vågar acceptera det och släppa fram det?

I ett inre kaos

Det är ganska tufft just nu, så är det ju ibland. Jag vet det och jag vet att känslan inte är farlig och att det kommer bli bättre, jag vet att jag måste gå emot allting svårt som jag känner, jag vet att det inte blir bättre av att skada mig själv, jag vet att det inte blir bättre av att sjukskriva mig från jobbet och stanna hemma, jag vet att det inte blir bättre av att släppa taget om omvärlden och gömma mig, gräva ner mig i mina överväldigande känslor.

image

Men jag drar täcket över huvudet några timmar till och avskyr mig själv utan att veta riktigt varför. Jag vet inte helt säkert varför. Känner bara ett stort självförakt, jag är ledsen och besviken och det känns som att jag är det för att jag inte förtjänar något annat än det.

Och tusen gamla obehagliga minnen kommer upp till ytan. Helt tom ena stunden, tusen känslor andra sekunden.

image

”Hello from the other side
I must’ve called a thousand times
To tell you I’m sorry for everything that I’ve done
But when I call you never seem to be home”

Mitt 30 timmars dygn

image

Igår hade jag en himla bra dag trots hur sjukt trött jag var. Tog först en promenad upp på stan med Camilla i regnet (tackar än en gång mig själv för att jag köpte en regnkappa!), drack take away kaffe i smyg inne på H&M på jakt efter en klänning till henne. Vi hittade den perfekta klännigen inne på sista affären vi besökte efter att nästan gett upp hoppet (Bikbok) och jag hittade en fantastiskt fin klänning som jag vill ha när jag ser Céline i Las Vegas.

image

Min tanke har hela tiden varit guld och paljetter samtidigt som jag har tänkt att jag definitivt aldrig kommer kunna bära upp en sådan typ av klänning. Jag har shoppingförbud just nu vilket Camilla fick påminna mig om typ tusen gånger men hon gav mig dispens för att köpa denna. Avvaktar dock då den kostar 699 kr och det är långt kvar till den 25:e…

Efter shoppingen var jag och träffade Kicki i typ 1,5h. Vi pratade o pratade och jag satt inlindad i en filt och huttrade efter regnpromenaden, hade protester, var upprörd, skrattade, blev stressad och ja, varje gång vi ses blir det mycket olika känslor som kommer upp till ytan men hon hjälper mig alltid med dom så det kändes väldigt bra efteråt.

Vann ett solkort på Sun city som jag ska hämta upp idag, men eftersom jag var trött och frusen tog jag vägen förbi redan igår o solade en halvtimme. Så himla skönt för nu var det ändå ca 6 veckor sedan och jag har blivit otroligt blek, men jag kunde verkligen slappna av och bara njuta (det här med att slappna av har jag lite problem med ibland) så det var en välinvesterad halvtimme.

Sedan svängde jag förbi Ica o handlade till tacokväll. Bjöd hem Amanda och Andreas, vi körde ganska simpelt eftersom jag var så trött. Inte den vackraste dukningen och maten åts framför tvn i soffan tillsammans med en flaska mousserande rosévin. Mysigt och roligt, vi hade lite krig kring vem som skulle casta vad från you tube till min nya tv, haha!

image

image

image

Hur som, supermysig kväll, bästa sällskapet… Dagen kunde inte blivit bättre! Fick dessutom en massa fina kläder från Amanda som hon tröttnat på och rensat ut från garderoben. Love it!

Långa nätter, lite sömn

Jag drömde att Laila och Anders Bagge skickade mig tusen mail där dom ber mig komma på audition i Idol. Tackar nej för att jag ska jobba men ser sändningen som är live – och där är Céline Dion och gör audition samtidigt som hon meddelar att hennes show är inställd i januari pga att hon ska ha barn då.

Vaknar upp och undrar vad fan som har hänt och inser med lättnad att det är Kronprinsessan som ska ha barn i januari och att jag antagligen inte har några mail från Bagge i inkorgen.

Jag har knappt inte sovit sen jag slutade jobba igår morse och det här är andra gången inatt jag ligger vaken.

Hur kan jag drömma så konstiga saker? Om idoljuryn, inställda shower i Vegas o tänka på kungligheter det första jag gör när jag vaknar kl 4 på natten. Har huvudvärk och vill somna om men det är inte tankarna om drömmen som snurrar i huvudet.

Det är en väldans massa annat.

image

Torsdagseftermiddagen och kvällen var riktigt tuff, kan fortfarande känna glädjen från igår någonstans men jag vet nu att även kommande torsdagar kommer bli svåra och det är okej. Jag blir ledsen, sårbar och disträ, det tar mycket kraft och det kräver mycket av mig att hantera alla tankar, känslor och dom minnen som dyker upp.

Det bästa är att jag kan acceptera och validera det. Det gör mig ingenting att det kommer vara såhär. För jag vet att jag är påväg mot mina mål, jag vet att det inte är farligt att känna svåra känslor och att det inte minskar mitt värde som människa.

Fortfarande är det svårt.

image

Från den oerhörda glädjen till tårar och oro ihopkrupen i soffan var det inte långt. Igår inte många timmar men ibland bara någon minut bort.