Ensam kan vara stark

En händelse ikväll har gjort mig uppmärksam på mig själv. Något som tagit tid att utveckla men som jag känner mig stark i nu (om än inte helt trygg i att jag ska klara av det varje gång). 

Jag har lärt mig att stå upp för mig själv – att den som kommer till mig med bara negativitet och nedlåtande ord kan vända i dörren. 

Tack men nej tack, jag behöver inte sådant i mitt liv och jag mår så mycket bättre nu än vad jag har gjort förut. 

Jag är bättre på att hantera impulsivitet och starka känslor, samt har lärt mig att uppmärksamma och ta avstånd till destruktiva relationer. 

Återfall kan man få och återfall ska jag klara av. Jag tänker inte vara rädd, men det är helt okej att jag just nu känner mig ledsen. Det är svårt känslomässigt men samtidigt så är det logiskt. 

Avslutningsfika

image

Haft en riktig mysig och somrig eftermiddag/avslutning med några av dom viktigaste personerna i mitt liv idag.

Vet inte om jag reflekterat så kring det innan, vet inte om det blev rätt, tror inte jag sa allt jag ville ha sagt och ja, jag är mer rädd för det här än vad jag trodde. Det känner jag nu.

Kommer sakna dom så otroligt mycket. Att släppa taget är svårt men visst är det så att ibland måste man gå vidare även från det som är bra för att komma vidare i livet.

Det blir så sjukt rörigt och jag har inte själv hunnit samla tankarna kring det här så det är ingen idé att jag fortsätter…

Mycket av det jag känner är ändå glädje och lycka blandat med sorg över att lämna. Just nu tar ledsenheten lite över men det är okej och jag vet att det kommer gå över.

”Den längsta resan är för kort, att vara nära men långt bort”

Idag har på många vis verkligen varit en dag för eftertanke.

Det handlar mycket om självinsikt och om acceptans, att acceptera vem man är, acceptans kommer ju inte på en dag utan är något som man ständigt får arbeta med. Ständigt.

Att acceptera betyder inte att tycka om; att acceptera är inte att nöja sig; acceptans är faktiskt det första steget i en förändringsprocess. För hur förändrar man något som man inte är nöjd med om man inte vågar acceptera det och släppa fram det?

I ett inre kaos

Det är ganska tufft just nu, så är det ju ibland. Jag vet det och jag vet att känslan inte är farlig och att det kommer bli bättre, jag vet att jag måste gå emot allting svårt som jag känner, jag vet att det inte blir bättre av att skada mig själv, jag vet att det inte blir bättre av att sjukskriva mig från jobbet och stanna hemma, jag vet att det inte blir bättre av att släppa taget om omvärlden och gömma mig, gräva ner mig i mina överväldigande känslor.

image

Men jag drar täcket över huvudet några timmar till och avskyr mig själv utan att veta riktigt varför. Jag vet inte helt säkert varför. Känner bara ett stort självförakt, jag är ledsen och besviken och det känns som att jag är det för att jag inte förtjänar något annat än det.

Och tusen gamla obehagliga minnen kommer upp till ytan. Helt tom ena stunden, tusen känslor andra sekunden.

image

”Hello from the other side
I must’ve called a thousand times
To tell you I’m sorry for everything that I’ve done
But when I call you never seem to be home”

Mitt 30 timmars dygn

image

Igår hade jag en himla bra dag trots hur sjukt trött jag var. Tog först en promenad upp på stan med Camilla i regnet (tackar än en gång mig själv för att jag köpte en regnkappa!), drack take away kaffe i smyg inne på H&M på jakt efter en klänning till henne. Vi hittade den perfekta klännigen inne på sista affären vi besökte efter att nästan gett upp hoppet (Bikbok) och jag hittade en fantastiskt fin klänning som jag vill ha när jag ser Céline i Las Vegas.

image

Min tanke har hela tiden varit guld och paljetter samtidigt som jag har tänkt att jag definitivt aldrig kommer kunna bära upp en sådan typ av klänning. Jag har shoppingförbud just nu vilket Camilla fick påminna mig om typ tusen gånger men hon gav mig dispens för att köpa denna. Avvaktar dock då den kostar 699 kr och det är långt kvar till den 25:e…

Efter shoppingen var jag och träffade Kicki i typ 1,5h. Vi pratade o pratade och jag satt inlindad i en filt och huttrade efter regnpromenaden, hade protester, var upprörd, skrattade, blev stressad och ja, varje gång vi ses blir det mycket olika känslor som kommer upp till ytan men hon hjälper mig alltid med dom så det kändes väldigt bra efteråt.

Vann ett solkort på Sun city som jag ska hämta upp idag, men eftersom jag var trött och frusen tog jag vägen förbi redan igår o solade en halvtimme. Så himla skönt för nu var det ändå ca 6 veckor sedan och jag har blivit otroligt blek, men jag kunde verkligen slappna av och bara njuta (det här med att slappna av har jag lite problem med ibland) så det var en välinvesterad halvtimme.

Sedan svängde jag förbi Ica o handlade till tacokväll. Bjöd hem Amanda och Andreas, vi körde ganska simpelt eftersom jag var så trött. Inte den vackraste dukningen och maten åts framför tvn i soffan tillsammans med en flaska mousserande rosévin. Mysigt och roligt, vi hade lite krig kring vem som skulle casta vad från you tube till min nya tv, haha!

image

image

image

Hur som, supermysig kväll, bästa sällskapet… Dagen kunde inte blivit bättre! Fick dessutom en massa fina kläder från Amanda som hon tröttnat på och rensat ut från garderoben. Love it!

Långa nätter, lite sömn

Jag drömde att Laila och Anders Bagge skickade mig tusen mail där dom ber mig komma på audition i Idol. Tackar nej för att jag ska jobba men ser sändningen som är live – och där är Céline Dion och gör audition samtidigt som hon meddelar att hennes show är inställd i januari pga att hon ska ha barn då.

Vaknar upp och undrar vad fan som har hänt och inser med lättnad att det är Kronprinsessan som ska ha barn i januari och att jag antagligen inte har några mail från Bagge i inkorgen.

Jag har knappt inte sovit sen jag slutade jobba igår morse och det här är andra gången inatt jag ligger vaken.

Hur kan jag drömma så konstiga saker? Om idoljuryn, inställda shower i Vegas o tänka på kungligheter det första jag gör när jag vaknar kl 4 på natten. Har huvudvärk och vill somna om men det är inte tankarna om drömmen som snurrar i huvudet.

Det är en väldans massa annat.

image

Torsdagseftermiddagen och kvällen var riktigt tuff, kan fortfarande känna glädjen från igår någonstans men jag vet nu att även kommande torsdagar kommer bli svåra och det är okej. Jag blir ledsen, sårbar och disträ, det tar mycket kraft och det kräver mycket av mig att hantera alla tankar, känslor och dom minnen som dyker upp.

Det bästa är att jag kan acceptera och validera det. Det gör mig ingenting att det kommer vara såhär. För jag vet att jag är påväg mot mina mål, jag vet att det inte är farligt att känna svåra känslor och att det inte minskar mitt värde som människa.

Fortfarande är det svårt.

image

Från den oerhörda glädjen till tårar och oro ihopkrupen i soffan var det inte långt. Igår inte många timmar men ibland bara någon minut bort. 

Hej då Friskis, tuffa beslut på vägen mot något annat

Kom hem från jobbet runt 07.30 imorse o ca 1h senare cyklade jag hemifrån.

image

Var i min grupp och berättade att jag ska sluta. Byter tidiga tisdagsgruppen mot kvällsgruppen på torsdagar… Tråkigt och jobbigt att säga hej då! Lämnade små brev till dom som inte var där idag och som jag inte kunde säga hej då till. Avsked blir alltid jobbigare än vad man kanske tror. Känslosamma.

Tog en promenad till Friskis och fattade ytterligare ett svårt beslut som legat och grott länge, men som blev definitivt i slutet av förra veckan när jag fick veta att jag ska börja i grupp på torsdagar.

Så från och med idag är jag inte längre funktionär eller receptionsvärd på Friskis & Svettis. Jag har valt att tillsvidare lägga det åt sidan för att fullt ut kunna fokusera på mig själv och på mina viktigaste mål i livet.

Svåra beslut, tuffa avsked (som inte behöver vara föralltid!) men som med små steg för mig närmare i den riktning jag vill och behöver men som framför allt tar bort stress och ångesten att inte räcka till. När det dåliga samvetet väger tyngre än glädjen är det dags att släppa taget… Det skadar bara. För en gångs skull känner jag (liksom när jag valde att lägga guidelivet åt sidan ett tag) mig inte misslyckad, jag känner inte att jag gett upp eller förlorat – jag har tagit ett beslut där både förnuftet och känslor fått spela in med fokus på bara mig själv och hur jag vill att mitt liv ska vara, hur jag ska välja väg i livet för att kunna må bra!

Väldigt skönt att känna mig så pass vuxen att jag vågar stå upp för hur jag känner och vad jag vill, att hitta fokus på mig själv och att det är det som är det viktigaste, före vad andra ska tycka om dom beslut jag tar. Inte fly från det som är jobbigt utan göra det bästa av situationen och ta ansvar för mig.

Så klumpen i magen och nedstämdheten övergick i lättnad och stolthet. Jag gick emot alla jobbiga känslor och kände mig kompetent! Det finns bara en bra fortsättning på det här, det kommer bli bra. Jag är på rätt väg och växer även i mina egna ögon.

image

Hängde vid slottet ett tag. Funderade över livet.

Sedan raka vägen till körskolan för att gå Riskettan! Där var allt så himla självklart. Stod nästan inte ut när vi pratade om alkohol och andra droger i trafiken. Så oansvarigt, respektlöst och idiotiskt att ens tänka tanken på att köra bil med alkohol (eller annan drog) i kroppen. Är du inte rädd om dig själv så tänk på att där ute finns det människor som älskar livet, vill leva, är älskad av andra och betyder allt för någon! Föräldrar, barn, syskon, syskonbarn, släkt, vänner… Ingen har rätt att ta det ifrån någon.

image

Efteråt passade jag på att mysa med mina storasystrar och mina sex (!) syskonbarn som för ovanlighets skull var samlade allihop, bara vi. Tyvärr inomhus i regn och rusk men barnen lekte, vi systrar kunde prata och Flisan redovisade sin läxa för mig. Dom är så stora nu och det är lätt att missa sådana stunder av förtroende och närhet när man har fullt upp med att pussla ihop sig själv…

image

Cyklade hem i mörker, regn och rusk. Fick höstkänsla.Jag stannade och tog typ 5 varv på Ica utan att handla något. Sedan minst 8 varv på Konsum. När jag bestämt vad jag ville köpa hem ångrade jag mig, la tillbaka allt o gick hem. Tog mig typ över en timme! Det är tydligen ett svårt beslut att bestämma vad jag vill ha till middag!

Imorgon ska jag handla på Maxi och jag har gjort en lista så förhoppningsvis blir shoppingresultatet bättre då. Nu ska jag hitta energi att ta mig från soffan till sängen.

Tänk så mycket bra saker man kan hinna uträtta på en dag, om än svåra sådana.

image

Lunch på stan och promenad i skogen

Vilken bra dag jag har haft! Först lunch med en saknad vän och hennes barn. Jag åt pasta! Shit måste dra ner på kolhydraterna nu… Chilimarinerad pasta med carbonarasås. Det var ett kärt återseende och hennes son 4,5 år imponerande på mig genom att kunna bilmärket på varenda bil vi såg, samt ge mig råd om vilken typ av bil som skulle passa mig den dag jag tar körkort.

image

image

Sedan var jag på gruppterapi. Vi var bara två stycken där och två terapueter (HUR STAVAS DET?!) Det var som att hänga med kompisar typ. Prata om viktiga saker och få perspektiv osv med hjälp av terapueterna… Fast alltså det låter ju lite som dagis. Vuxna som ger en hjälpande hand så barnen leker snällt. Eller hur? Haha! Nä men seriöst. Det var verkligen en bra session. Att få fler perspektiv att se på saker är nyttigt. Avslappnad, trygg, och skönt att kunna ta lite mer plats än när man är fler.

Hann nästan inte komma hem innan jag bestämde mig för att gå och hälsa på Amanda och Andreas. Hängde en stund i solen vid deras pool och snackade lite. Dom reser bort imorgon.

image

Men så fort jag kommit hem o lagt mig i soffan, sjukt sugen på att gå ut o ta en öl i det fina vädret (vilket var ett av samtalsämnena med Amanda och Andreas) föreslog en av mina kära kollegor en PW.

Jag kände typ men neeej jag orkar inte först men sen tänkte jag på hur kul det skulle vara att hänga med henne och att jag faktiskt VILL komma ut och göra hälsosamma saker oftare vilket vi pratat om att göra.

image

Så tack Linn för trevligt sällskap och en sjukt bra idé! Vi åt blåbär också. Och jag var blond.

– Men alltså, många blir ju sjuka på jobbet vilket kanske inte är så konstigt när man sitter så många i varje rum.
– Mmmm…
– Fast när jag började där så såg jag typ att nån kom och dammsög. Det gör ingen nu!
– Men Louise, det gör dom ju på dagen.
– Jahaaa! Ja just det, jag jobbar ju natt nu! Fan vad smart tänkt Linn. Det är klart dom inte dammsuger på nätterna!

Well, enough said… Jag skulle kunna skylla på sömnbrist men det gör jag inte.

Jag säger ofta saker utan att tänka först. Sån är jag 😉

Tankar om känslor och skam

Efter att jag skrivit och publicerat gårdagens inlägg så fick jag panik och tänkte radera vissa delar utav det. Då satt jag redan utan mobil på jobbet och det var försent… Vilka skulle hinna läsa och dömma mig?

Skam. Det var min första känsla över att ha delat med mig av en liten del av mitt förflutna av självskadebeteende. En känsla av att dömas för ett felaktigt beteende, misslyckande och en rädsla för kritik. Just rädslan gick nog hand i hand där med min skam och det kanske var det rädslan som ökade på skammen, rädslan för att inte veta hur ni som läser det ska reagera, något okänt och otryggt. Att uppleva igen sådant som jag varit med om tusen gånger förr: att bli dömd, nedvärderad och förlora människor som varit viktiga för mig.

Jag insåg sedan att även om det som har varit inte hör till något jag pratar om till vardags, så tänker jag inte längre skämmas eller se ner på mig själv. Om någon frågar så ska jag försöka svara utan att tänka dömande tankar om mig själv, jag tänker inte ta åt mig av mina egna eller andras nedvärderande tankar eller uttalande om att vara värdelös, och att jag har ärr på kroppen efter att ha skadat mig själv och otroligt många överdoser i bagaget betyder INTE att jag är sämre än någon annan eller mindre värd, jag är inte mindre intelligent och inte en dålig människa.

Det är dags att sluta skämmas när det inte är berättigat, att acceptera det som har varit och som faktiskt har gjort mig till den jag är och tagit mig dit jag är idag. Mitt självskadebeteende upphörde för ca 2,5 år sedan och visst har jag haft återfall och jag räknar med att det kan hända igen även om målet är att det inte ska göra det. Jag önskar att vägen i mitt liv hade sett annorlunda ut men jag kan inte förändra det som redan har hänt utan bara jobba med hur det är och hur jag vill att framtiden ska bli, och göra mitt bästa för att inte hamna där igen.

Sammanfattningsvis så ska ingen aldrig mer få mig att känna mig som en sämre människa bara för att jag inte alltid mår bra. Jag är inte mina känslor men jag måste acceptera dom, bli vän med dom och hantera dom på ett sätt som inte är skadligt för mig. Känslor måste få finnas, för oavsett om det är behagliga eller obehagliga känslor och ibland svåra att förstå sig på så finns dom där för att tala om något för oss, och gör oss till dom vi är: människor.

Känslor är inte farliga utan ska välkomnas och tas om hand, inte gömmas undan eller ignoreras. Alla vi människor är lika mycket värda och med rätt att finnas till, och ingen ska någonsin få höra att hon känner fel eller för mycket. Det var bland annat min rädsla för svåra känslor och oförmåga att förstå dom som ledde till självskador.

Kom ihåg, dina känslor försöker tala om något viktigt för dig och dom är inte farliga! ❤

image

Vardagslyx

Idag har jag varit på stan med min syster! Jag köpte en tröja på MQ och ett par skor på Åhléns. Älskar att shoppa! 

Sedan fikade vi. Räkmacka är helt perfekt bara att skippa brödet för att slippa kolhydraterna. Och latte! Mums.

image

Har även hunnit med min individuella terapi, jobbat några timmar på Friskis, solat och druckit ett glas vin med en av mina bästa vänner!

Nu ska jag sova gott. Natti!

Lasagne

Äntligen har jag gjort lowcarblasagne! Blev klar kl 9 imorse. Gott! Bakat lowcarbpasta och gjort bechamelsås.

Har klippt mig idag också och snart ska jag iväg o jobba på Friskis, men först ska jag äta och läsa en bok jag har fått låna, Anna Kåver – Att leva ett liv, inte vinna ett krig.

image