Etikettarkiv: ångest

I can run but I cant hide

Två timmar sömn igår. Fyra idag. Vaknade på sämsta humör någonsin. Så himla arg. På mig själv. Besviken, på mig själv. Så ledsen, när jag borde varit så glad.

Känslorna stormade över, och stressad var jag också. Ätit mat? Nix.

Alltså: dålig sömn, ingen mat, stress och tusen tusen dömande tankar mot mig själv. Inte så konstigt att må dåligt med dom kassa förutsättningarna!

Tog bort Whatsapp. Skulle ta bort Facebook också såklart, bloggen,Twitter, skaffa nytt mobilnummer, ALLT men hann tänka om. Ville avskärma mig från världen typ sätta livet lite på paus ellet snarare kanske bara vara ifred. Ifred från? Jag vet inte.

Åkte på mina ”måsten”/ mot några av mina mål i livet. När körkortsteorin var slut så tänkte jag nej nej nej jag vill inte hem. Vill inte vara ensam! Hade tänkt köpa något att äta innan teorikursen men så blev det inte. Kaffe och alvedon går bra tänkte jag. Jag vet att det var ett mindre bra val och jag ska försöka med mat och mer sömn i fortsättningen för att hitta energi.

Plockade ihop mina saker långsamt (fast det gör jag alltid, jag tänker en massa eller pratar eller gör hundra andra saker samtidigt och då tar det längre tid såklart).

Bestämde mig: köper hem mat, bäddar ner mig i sängen och så spar jag mina problem och tankar tills imorgon. Äter, sover, minskar på sårbarheterna.

Min syster hade ringt. Ringde och smsade men fick inget svar så jag hörde av mig till en vän, hej jag behöver prata, jag behöver en kram, får jag komma till dig?

För trött efter jobbet. Jag förstår. En annan dag. Ok.

Fick tag på syster, våra planer krockade. Köpte mat. Pasta! Den blev klar på rekordfart, har hört från många att det ska vara bra på La Gondola. Jag fick spagetti istället för fusilli vilket jag blev sjukt besviken på. Och att det gick så fort! Jag ville ju sitta där, en liten stund till.

När jag samlat mig för att låsa upp cykeln så började jag gråta.

Tänkte att det är okej, det är lugnt, nu ska jag hem och äta i sängen, mysa och ta hand om mig, jag får vara ledsen, alla blir ledsna ibland.

Känslorna steg, sprang före. Jag kunde nästan inte andas, fick panik. Tack o lov att jag var ute och tvingades försöka fokusera på annat. Cyklade. Med andnöd och tårar men jag samlade ihop mig lite tillslut. Det kommer gå bra, det fixar sig. Jag är inte bortglömd, jag är inte oälskad, jag är inte den sämsta människa som finns på jorden och jag kommer må bra igen.

Slutligen nedbäddad i sängen och har ätit, tänkte försöka se en film men jag sover direkt istället. Jag kan vara hemma. Jag klarar av att vara ensam och må dåligt utan att något hemskt ska hända. Jag kan lugna ner mig när jag är i panik. Det kommer att bli bra. Jag ska bara försöka fixa det här på ett bra sätt. Ett hälsosamt! Pepp, pepp, pepp.

Att välja att äta pasta och att inte hänga i strålande kvällssol ska inte få mig att känna ånger eller dåligt samvete eller som att jag kastar bort mitt liv. DET ÄR OK DET KOMMER FLER TILLFÄLLEN!

image

Ett mål, svåra beslut

Idag hade jag ett mål i mitt liv (förutom att åka till jobbet), och det var att gå till Konsum. Kom iväg vid 16-tiden.

Väl där fick jag sjuk ångest vilken mjölk man bör köpa. Köper sällan mjölk och har inte följt debatten. Rådfrågade på min facebookstatus, fick svar. Tack för det.

image

Jag vill köpa standardmjölk men dom har inte Arlas. Deras egna är minst lika bra om inte bättre fick jag till svar när jag frågade varför.

Vet ingenting, bara att jag inte gillar Konsum. 

Nu är jag på jobbet och önskar att jag alltid vore här. Då behöver jag inte ha ångest för jag vet vad jag ska göra.

Tusen bitar

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va’ svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det
Säger du att du är min vän så är du säkert det

image

Ett glädjande besked och premiärträning

Jag hittade ett oöppnat paket med våtservetter i en väska jag tog upp från förrådet tidigare ikväll. JAG BLEV SÅ GLAD!  Mina har nyss tagit slut och jag har glömt köpa nya. Dom är bra till typ allt:
Ta bort smink
Torka bort plötsliga fläckar
Torka av händerna
Om toalettpappret oväntat är slut…

I Turkiet gick jag ingenstans utan våtservetter!

Idag har jag deppat. Jag har hatat mig själv och klandrat mig för all världens olycka. Känt mig sämst. Knappt sovit på två nätter för att 1)i onsdags var jag på arbetsintervju och 2) idag skulle dom ringa med besked

Så idag har jag alltså gått runt med en icke ringande mobiltelefon och trott att jag gjort världens sämsta intryck.

Plötsligt händer det. Jag står och diskar, klockan är ca 15.14 och när jag stänger av kranvattnet hör jag att mobilen, som ligger i vardagsrummet ringer.

Jag SPRINGER till telefonen. Svarar. Det är från jobbet jag sökt. Livrädd.

Så säger hon att hon fick ett jättefint intryck av mig på intervjun och att dom gärna vill att jag ska jobba hos dom!!!

All ångest försvann. Jag blev så glad! Och vilka fina ord från någon jag knappt träffat.

Det finns fina människor.

image

Jag har varit på spinning idag också, premiär efter mina månader i Turkiet. Jag älskar och jag hatar det! Skönt att vara tillbaka, tryggt. Amanda ställde upp och följde med fast hon hatar spinning. Gulligt! (Jag bokade in henne mot hennes vilja hihi). Sedan solade vi solarium.

Nä nu är klockan 03.11 och jag har pratat i telefon över en timme med min syster i Malmö. Det är inte normalt vid den här tiden.

Godnatt

Åh jag glömde! Jag har lagat mat också. Baconlindad kycklingfilé fylld med boursinost, rotfruktsgratäng och smörstekt sparris. Gott! Men jag vet att det inte ser så gott ut…

image

En bekännelse

Gomorron! Jag har sovit så himla gott inatt, jag är verkligen tacksam för det. Måndag igen och ångesten för det är enorm!

Jag har mått väldigt dåligt och varit ledsen i helgen, framför allt igår. Jag har svårt för separationer och saknar någon som haft en stor plats i mitt liv.

Jag gör så sjukt mycket dumt när jag inte mår bra, utsätter mig själv för fara. Jag måste på något vis försöka förändra mitt liv, hur jag mår och min levnadssituation. Självklart påverkar det även min familj och mina vänner när dom ser hur dåligt jag mår och när jag skadar mig själv.

Det känns skitjobbigt, och tråkigt att det är såhär. Men jag måste nog acceptera att det är som det är och att jag helt enkelt behöver hjälp utifrån för att kunna må bra, förändra mig och mitt mående och leva ett bra liv, även fast det största ansvaret såklart ligger hos mig…

Jag älskar bloggen och kommer fortsätta skriva här. Såklart! Det är väl det enda i mitt liv som inte framkallar ångest och känns överväldigande jobbigt just nu.

Har ni hört talas om DBT? Dialektiskt beteendeterapi, jag har stått i kö för att börja med det i ca 2 år – vill bara få en plats NU och komma igång med att förändra och göra något bra av mitt liv!

Det finns några personer i mitt liv som trots all skit jag gör, ändå tycker om mig och stöttar mig. Det är min mamma, pappa, mina två systrar, och så några av mina närmaste vänner Amanda och Jessica.

Det finns fler därute såklart, och har jag glömt nämna nån bli inte ledsen. Men framför allt min syster Therese, Amanda och Jessica – dom vet ALLT om mig, mina misstag och idiotiska beslut och ändå har dom aldrig vikt från min sida. Malin är också en människa som alltid stöttar mig, tror på mig och finns där när jag behöver henne.

Något mer positivt är att jag har börjat gå hos en kurator som jag faktiskt tycker väldigt bra om, något som jag aldrig känt för en kurator eller psykolog förut! Det känns så himla skönt och jag är väldigt tacksam.

Nu ska jag tvinga mig ut på en liten promenad med hunden jag har hand om.

Matmissbruk – kan vi skärpa till oss?

Att skriva om vikt är alltid ett populärt ämne. Det kan både provocera och fascinera… Tyvärr är många idag missnöjda med sin vikt. Så även jag, MEN för mig är inte vikten det viktigaste. För mig är en kosthållning jag trivs med och lagom av kul träning det ultimata, det som får mig att må bra.

Det är att må bra som jag eftersträvar. Från en som vägt 46 kg som minst och 79 kg som mest, och detta inom loppet av ett par år – vikten är oviktig, det är hur man mår psykiskt och fysiskt som är det väsentliga.

Att hitta en balans är svårt. Jättesvårt! När det enda sättet att hantera jobbiga känslor är på olika självdestruktiva sätt, då är det om än lite svårare. Att fylla ångesten, tomheten och känslan av misslyckande med mat är ett effektivt sätt som inte lämnar några synliga ärr.

Men när det börjar bli för mycket. När kroppen säger ifrån, den är trött, pluffsig, hyn blir dålig, magen är svullen. Siffrorna på vågen tickar uppåt. Då kommer känslan av misslyckande ännu starkare, och sättet att hantera den känslan är att, ja just det, äta mer.

Att äta lågkolhydratskost är för mig det jag absolut mår bäst av. Jag äter utan ångest när jag är hungrig och bara då. Utan okontrollerade sug och begär efter snabb skräpmat. Då trivs jag med mig själv, oavsett vad vågen säger. Och om jag nu mår så bra av det, varför gör jag inte det då?

Om det vore så enkelt! Hade det varit så enkelt hade världen antagligen sätt annorlunda ut. Kan inte alla som är feta och mår dåligt/har komplikationer pga sin vikt bara skärpa till sig, äta rätt och röra på sig? Hur svårt kan det vara?

Jävligt svårt, tydligen. En alkolist kan sluta dricka och bli nykter, men en matmissbrukare kan inte bli kvitt sina problem genom att sluta äta. Tro mig, jag har försökt det också. Hur tror ni det har slutat?

20130628-014106.jpg

20130628-014300.jpg

20130628-014444.jpg

20130628-014507.jpg

Olika sätt att fly verkligheten

Idag är en sån dag (eller kväll) när jag bara önskar att jag hade ett eget hem. Ingen att ta hänsyn till. Men det finns inga flyktvägar nu. Jag får deala med verkligheten, med mina känslor. Oavsett om jag vill eller inte.

Ett glas vin, några ångestdämpande och sova hela kvällen, hela natten, det är ungefär vad jag hade gjort nu om jag hade varit ensam.

All ork och lust är som bortblåst. Fast vet ni vad jag vill? Träna! Ska ut nån dag o testa springskorna… Det var ett tag sedan sist.

Starka ben, vårluft och skön musik. Ja jag kan nog måla upp en bild av mig själv i löpspåret… Om jag försöker ; )

Det kanske inte är ångest – det kanske är längtan?

20130416-205650.jpg