Kategoriarkiv: DBT, dialektisk beteendeterapi

Tankar om känslor och skam

Efter att jag skrivit och publicerat gårdagens inlägg så fick jag panik och tänkte radera vissa delar utav det. Då satt jag redan utan mobil på jobbet och det var försent… Vilka skulle hinna läsa och dömma mig?

Skam. Det var min första känsla över att ha delat med mig av en liten del av mitt förflutna av självskadebeteende. En känsla av att dömas för ett felaktigt beteende, misslyckande och en rädsla för kritik. Just rädslan gick nog hand i hand där med min skam och det kanske var det rädslan som ökade på skammen, rädslan för att inte veta hur ni som läser det ska reagera, något okänt och otryggt. Att uppleva igen sådant som jag varit med om tusen gånger förr: att bli dömd, nedvärderad och förlora människor som varit viktiga för mig.

Jag insåg sedan att även om det som har varit inte hör till något jag pratar om till vardags, så tänker jag inte längre skämmas eller se ner på mig själv. Om någon frågar så ska jag försöka svara utan att tänka dömande tankar om mig själv, jag tänker inte ta åt mig av mina egna eller andras nedvärderande tankar eller uttalande om att vara värdelös, och att jag har ärr på kroppen efter att ha skadat mig själv och otroligt många överdoser i bagaget betyder INTE att jag är sämre än någon annan eller mindre värd, jag är inte mindre intelligent och inte en dålig människa.

Det är dags att sluta skämmas när det inte är berättigat, att acceptera det som har varit och som faktiskt har gjort mig till den jag är och tagit mig dit jag är idag. Mitt självskadebeteende upphörde för ca 2,5 år sedan och visst har jag haft återfall och jag räknar med att det kan hända igen även om målet är att det inte ska göra det. Jag önskar att vägen i mitt liv hade sett annorlunda ut men jag kan inte förändra det som redan har hänt utan bara jobba med hur det är och hur jag vill att framtiden ska bli, och göra mitt bästa för att inte hamna där igen.

Sammanfattningsvis så ska ingen aldrig mer få mig att känna mig som en sämre människa bara för att jag inte alltid mår bra. Jag är inte mina känslor men jag måste acceptera dom, bli vän med dom och hantera dom på ett sätt som inte är skadligt för mig. Känslor måste få finnas, för oavsett om det är behagliga eller obehagliga känslor och ibland svåra att förstå sig på så finns dom där för att tala om något för oss, och gör oss till dom vi är: människor.

Känslor är inte farliga utan ska välkomnas och tas om hand, inte gömmas undan eller ignoreras. Alla vi människor är lika mycket värda och med rätt att finnas till, och ingen ska någonsin få höra att hon känner fel eller för mycket. Det var bland annat min rädsla för svåra känslor och oförmåga att förstå dom som ledde till självskador.

Kom ihåg, dina känslor försöker tala om något viktigt för dig och dom är inte farliga! ❤

image

Ett viktigt möte

Jag ska berätta om något spännande som hände mig Ida och som känns relevant o viktigt.

Jo ibland står man vid ett vägskäl. Man har ett, oftast flera, val och möjligheter i livet. Äh förresten så orkar jag inte förklara så ingående. Ni vet hur svårt det kan vara.

Jag hade ett möte med någon, han la ut tre papper på golvet. På det ena stod det ”idag”, på det andra stod det saker om mitt förflutna och på det tredje så stod mina livsmål, vad jag mår bra av och vad jag önskar mig i livet.

Så jag stog vid pappret det stog ”idag” på och tittade mot dom andra. Gick mellan dom. Tänkte, tyst och högt, kände efter. Många gånger lockade vägen att gå mot det förflutna. Det trygga, det jag känner till, investerat så mycket i och hoppats på. Men varje gång jag blickade ditåt, eller gick dit, så infann sig också en obehagskänsla, och en känsla av sorg inom mig.

Vägen mot mina mål är längre, främmande, skrämmande och svårare att hitta rätt på. Så många verktyg jag inte har, så mycket okänt att stöta på.

Vore väl fan konstigt om längtan till det enkla förflutna inte hade infunnit sig.

Hur som helst var det här en bra, enkel och tydlig övning. Och den har gett upphov till många tankar! När känslor och förnuft ska mötas är det ofta så svårt.

image

Vardagslyx

Idag har jag varit på stan med min syster! Jag köpte en tröja på MQ och ett par skor på Åhléns. Älskar att shoppa! 

Sedan fikade vi. Räkmacka är helt perfekt bara att skippa brödet för att slippa kolhydraterna. Och latte! Mums.

image

Har även hunnit med min individuella terapi, jobbat några timmar på Friskis, solat och druckit ett glas vin med en av mina bästa vänner!

Nu ska jag sova gott. Natti!

Lasagne

Äntligen har jag gjort lowcarblasagne! Blev klar kl 9 imorse. Gott! Bakat lowcarbpasta och gjort bechamelsås.

Har klippt mig idag också och snart ska jag iväg o jobba på Friskis, men först ska jag äta och läsa en bok jag har fått låna, Anna Kåver – Att leva ett liv, inte vinna ett krig.

image

Mindfulness måndag

Jaha. Ledigheten var efterlängtad. Nu har jag varit vaken en timme på min lediga dag och känner mig redan lite oduglig. Ni vet?

Jag har planerat en vända på stan med Amanda i eftermiddag vilket jag ser jättemycket fram emot men innan dess då… Känner mig dålig som inte gör någon nytta.

Det här skulle behövas göras:
Städa sovrummet o bädda rent
Rensa och fixa i klädkammaren
Tvätta

Aaah vill inte! Inte idag. Kanske lite senare. Känner mig trött. Trött och lat.

Jobbar i terapin med att inte tänka dömande tankar om mig själv (eller andra) så får väl försöka använda mig av det. Jobbar också med medveten närvaro, att kunna leva här och nu och ta vara på det.

Igår planerade jag att göra absolut INGENTING idag förutom att hänga med Amanda, så jag får väl öva mig på att försöka njuta av min ledighet nu och göra just ingenting, utan att dömma mig själv.

Jag gör ingenting denna måndagsförmiddag för att jag är trött efter att ha jobbat hela helgen. Jag är inte sämst i världen jag är trött och behöver vara lite ledig. Det är ok. *mantra*

image

#veckansväntrum