Har varit sååå pirrig i magen hela dagen idag. Resan gick bra, hade sällskap av min kollega Cecilia. Ca 18.30 svensk tid landade vi på Arlanda.
Den första jag får syn på är min pappa som står och väntar i ankomsthallen. Var inte långt ifrån tårarna när jag efter 7 långa månader fick krama om honom igen!
När vi kom till Örebro stannade vi på Paloma och åt pizza. Mums! Hawaii med räkor och mild sås beställde jag, orkade inte allt så tog doggybag. Jag har nu alltså en halv pizza i kylen. WOHO!
Några snabba reflektioner…
– Det gör faktiskt inget att det regnar och är kallt.
– Vilken fin lägenhet jag bor i!
– Kranvattnet var inte lika gott som jag föreställt mig.
– Min säng är gudomligt mjuk.
Jag hade tänkt se på Så mycket bättre ikväll men jag stängde precis ner datorn. Jag fryser, jag är trött. Kryper långt ner under täcken och filtar för att sova i stället!
Nu ska jag försöka landa lite och känna efter. Alla frågar hur det känns, svaret just nu är att jag inte vet. Måste få lite tid att ta reda på det… Återkommer!
Började morgonen med att äta frukost tillsammans med Sofia och Tina. Vi var på Mola i nästan två timmar och käkade. Jag plockade två avokado också som jag ska ta med hem till min tacokväll! Tveksamt om dom hinner mogna…
Var på älskade kontoret en sväng, hämtade ut provision och kände mig som hemma!
Sedan låg jag på stranden. Att se ut över det oändliga havet, känna doften, höra vågorna… Det är lycka, det är frihet. Så vackert. Jag kastade många sista blickar bakom mig påväg därifrån.
Väl hemma packade jag lite i mina väskor. Tog en öl på balkongen, strök en skjorta. Frös, för det blåste så kallt!
Jag bestämde mig för ett tag sedan för en tatuering, jag har funderat länge men varit osäker på vad jag skulle välja för motiv. För mig är det viktigt att det verkligen symboliserar något, är personligt, något som verkligen har en djup betydelse för mig.
Tina höll handen, Sofia och Jasmine fick berätta saker. Men det gjorde ändå ont! Det var nog sista gången jag tatuerade mig 😉
Jag är så jäkla nöjd och det känns så rätt! Är svårt att förklara i ord så jag hoppar nog över att ens försöka.
Alanyas vackra hamn.
Sedan åt jag middag på en av mina favoritresturanger, Destino. En stor köttbit och ett glas rött. Söndagslyx och något man får unna sig sista kvällen tycker jag…
Ok här är dagens:
Ställer kl på 9 men snoozar till kl 11, får panik när jag ser vad klockan är.
Skyndar mig upp men inser att mobilen måste laddas innan jag kan lämna lägenheten så jag sätter den på laddning och lägger i en tvätt. Laddar mobilen till 70% och går sedan och äter lunch.
Ligger på stranden i tre timmar men är uttråkad efter 20 minuter så jag leker lite i vågorna och telefonterrar mina kollegor som jobbar. Sedan dricker jag en öl.
När jag kommer hem så hänger jag upp min ljusa tvätt och startar en mörk. Sedan duschar jag och fönar håret. Får vatten i örat. Sover i två timmar, vaknar, pratar i telefon, hänger tvätt, sminkar mig, petar med en tops i örat så jag blir döv och sedan går jag ut o käkar med Ina, Tina, Jasmine o Sofia på Sushi & co.
Äter underbar SUSHI och dricker öl. Räkchips till förrätt, friterad banan och glass till efterrätt. Snapchatar till Jossan som ju åkte hem inatt. Blir 230 svenska kronor fattigare och mobbad för att jag är döv.
Springer i regnet till bilen och åker o besöker vår tatueringsstudio som är FULLBOKAD. Plan B sätts i bruk…
Försöker få mina turkiska lira växlade till svenska kronor men change office tar inte kort och min bank finns inte i närheten.
Springer till bussen. Hoppar av vid Doctor Call, läkarklinik på Atatürkgatan.
Går in på läkarkliniken, klockan är då ca 22.40, får träffa läkare o berättar om mitt problem. Han tittar i vänstra örat, jag får lägga mig på en brits o han droppar i någon vätska i örat. Det bubblar o fräser, där ligger jag några minuter och precis som jag ska ta upp mobilen för att föreviga stunden kommer läkaren in…
Han sköljer i mitt öra och POFF så är hörseln tillbaka! Får dessutom antiinflammatoriska örondroppar eftersom jag är lite inflammerad i örat.
Detta kostar mig NOLL kronor, lyckligare än någonsin ringer jag till Tina för att berätta detta på vägen hem. Om det skulle funka så med vården i Sverige skulle alla vara lyckliga jämt!
Nu är jag hemma, har pratat lite med Ina och sagt hej då till Jasmine som ska på nattransfer.
Dags att sova igen då, imorgon väntar sista heldagen i Alanya.
En döv jag och ett paket örondroppar 🙂
Idag har det varit lite molnigt ute så inget strandhäng tyvärr, passade i stället på att ta lite sovmorgon och att gå till frissan. Lagt i mörka slingor, gjort naglar, pedikyr samt färgat och format ögonbrynen. Helrenovering innan hemfärd!
Har även haft ett möte med min chef, fått arbetsgivarintyg och sagt hej då. Det var väldigt känslosamt! Hon sa mycket fint om mig och många minnen dök upp. Från första intervjun, mail, telefonsamtal, introdagarna, guideskolan… Och nu är det slut.
Avskedsmiddag för Jossan ikväll, har precis vinkat av henne vid departurebussen. Är helt själv på Otogar för dom andra jobbar inatt.
Nu vill jag hem! Fast jag vill ändå inte lämna Alanya. Och vad är hemma egentligen?
