För tjock, för smal, tjock igen, inga rätt alltid fel

Året då jag skulle fylla 18 så vägde jag 46 kilo till mina 162 centimetrar. Jag gick långa promenader, sprang på löpband, satt på motionscykeln dock utan att det gick till överdrift. Jag åt en halv portion gröt utan tillbehör till frukost, ofta samma till middag och i skolan drack jag vatten när dom andra åt lunch.

Jag vägde mig alltid. Minst tre gånger om dagen. Jag bakade mycket och gav bort. Blev jättearg och grät när min syster tagit av min lightsaft. Jag minns en gång att jag åt så mycket äppelpaj jag bara kunde för att ligga med krampliknande smärtor i magen resten av kvällen.

Det var ett ständigt tjat från omgivningen angående min vikt. Jag var äcklig för att revbenen syntes. Om jag hade otur kanske min mens skulle försvinna så jag aaaldrig kunde få barn.

Det var till min dåvarande pojkvän, mina föräldrar, mina gymnasielärare, skolsyster och kurator som folk pratade om mig, mitt mående och min vikt .

Vet ni vad som hände sedan? Jo, jag gick upp i vikt! NU KANSKE JAG DUGER, tänkte jag men nej – då var jag plötsligt mullig, tjock, och fick höra att jag bör tänka på figuren och vad jag stoppar i mig.

So go fuck yourself bitches , för det här är MITT liv, MIN kropp och jag lyssnar till den, ger den vad den vill ha och behöver och det viktagaste? Det är att jag mår bra, är nöjd och trivs med mig själv och min tillvaro.

Just det – poängen! Poängen är att jag tränar vad, när och hur mycket jag vill. Samt att jag äter så lite kolhydrater jag själv vill. Jag mår bra av att leva så. Det handlar inte om vikt, kalorier, matmängd utan om balans och välbefinnande, att lyssna till kroppen och ge den vad den vill ha.

(ps såhär i efterhand ångrar jag verkligen att jag inte åt av skolmaten…gratis o gott! Slutade äta i skolan/offentligt när jag var ca 12 år och tycker fortfarande det kan vara jobbigt, pga att alla jämt kommenterat mig i matsituationer)

20130411-231500.jpg
Galenpanna mig ca 17-18 år

20130411-232439.jpg
I vintras… Överviktig enligt skitmätmåttet BMI (slopa!!!)

4 thoughts on “För tjock, för smal, tjock igen, inga rätt alltid fel

  1. Anonym

    Jag tänker så här, det viktigaste är att man mår så bra det bara går. Huvudsaken är väl ändå att man är frisk och att man kan använda sin kropp till vad den är till för. Förresten, vem vill krama ett benrangel. Men det var elakt tänkt för det finns dom som vill gå upp i vikt men inte lyckas. Hur man än vänder sig har man rumpan bak. Kram.

    Gilla

    Svara
  2. Malin

    Bra skrivet Loey!!!!! Det här är det många som kommer känna igen sig i!! Att sluta äta mat offentligt är något väldigt speciellt som även jag gjorde i den åldern! Trots att jag trånade två sporter väldigt hårt OCH inte tänkte/behövde gå ner i vikt! Det var bara obekvämt att äta inför andra & jag undrar faktiskt än i dag, varför? & om killar också håller på med sånt?

    Gilla

    Svara

KOMMENTERA

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s